Dahliaknölar och terracottakrukor

Trots att dahliorna fortfarande blommar på som om ingen vinter var på väg, måste jag faktiskt ta mig samman och gräva upp dem nu. Det blev dagens projekt, plus att försöka få in känsliga växter och krukor innan det blir för kallt.

För att ta upp dahliaknölar använder jag en grep eftersom det verkar göra minst skada på knölarna (i alla fall för mig..). Jag klipper ner blasten och skakar försiktigt av jorden runt knölarna.Mycket blast blir det!

Vår relativt lätta jord faller ganska enkelt av när man skakar klumpen med knölar, men har man det lite besvärligare att få bort den kan man pilla med en liten pinne eller varför inte en gammal tandborste? All jord behöver givetvis inte tas bort, men så mycket som möjligt är bra. Har du någon gång undrat varför koltrasten tar spjärn med hela kroppen när han skall dra upp en mask ur gräsmattan? Det kommer du att förstå det när du rensar dina dahliaknölar.. En envis mask som vill bo kvar kan bli ett väldigt tröttsamt pyssel!

En del dahliasorter är lite besvärligare än andra, som `Arabian Nights´ tex, som man nästan kan bryta av spaden på för att få upp ur jorden! Den har verkligen rotat sig och här går det minsann inte bara att skaka av jorden. Jag får helt enkelt ta fram slangen och spola bort det värsta och sedan får den ligga och torka i solen under dagen.

När det kommer till frågan om hur man skall vinterförvara sina knölar så gäller det att ha ett svalt och mörkt utrymme som varken är för torrt eller för fuktigt. Vår matkällare verkar vara perfekt för detta ändamål så det enda vi brukar göra är att lägga knölarna i lådor av papp eller frigolit och stuva in dem där. Har man en något torrare miljö kan man lägga lite torv kring knölarna för att hålla fukten något, men se bara till så att det inte blir för fuktigt och ruttnar! Möss och sorkar verkar också vara dahliaförtjusta så utrymmet måste vara säkrat mot dem också. Glöm inte att skriva vilken sort som ligger i lådan, för det har du garanterat glömt till våren!

När dahliorna tillsist kommit ner i sina lådor i matkällaren, samlade jag ihop våra terracottakrukor. Oglaserad terracotta klarar inte kyla eftersom vatten hålls i det porösa materialet. När det fryser på expanderar vattnet och lergodset går sönder. Så är man rädd om dem bör man ta dem innomhus över vintern.

Känsliga kryddväxter som grå helgonört och rosmarin klarar inte heller våra vintrar särskilt bra så de får också följa med till vinterförvaringen, dvs till vårt gamla svinhus längst bort i trädgården.

Det blir en strålande kväll och jag dröjer mig kvar i den varma kvällssolen på kryddterrassen.

Himlen är förrädiskt klar och lovar en kall natt och jag hör hur den isande kalla vinden får ekarna utanför trädgården att rassla med sina torra löv. Men här är det som sagt fortfarande varmt och jag njuter av höstens klarhet runtomkring mig. Ett välbekant litet flöjtande hörs och när jag vänder mig om och tittar upp i hästkastanjens krona ser jag en liten morskt röd domherre i toppen.

Det känns nästan befriande med himlens tunna, ljusblå färg, de långa svarta skuggorna utan gråzoner och växternas trötta, matta grönska. Sommaren är slut men nu ges tid för tankar och reflektion, planer kan göras upp som inte hunnits med förut och jag vet ju att den kommer tillbaka.. /R

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s