Lite bevattningshistoria..

Så här års när regnet bara öser ner och allt är grått och blött är kanske trädgårdsbevattning det sista man tänker på. Så är inte fallet för mig.. Det är slående hur stor skillnad det kan vara på olika årstider. Till exempel när vi under helgen grävde några gropar till ett staket och märkte att vissa gropar nästan var vattenfyllda efter en halvtimme. Hade vi grävt på samma ställe i somras hade vi förmodligen inte hittat annat än lite fukt och några griniga daggmaskar.

En sådan här vattentank borde alla ha att samla regnvatten i..

Kunde man kanske samla detta vattenöverskott för att kunna använda under torrare perioder på sommaren? Eller rubbar man jordens balans och struktur om man inte låter den vara vattenmättad under höst och vinter? Kanske skulle träd och buskar längre ner i vår sluttande trädgård stå och torka för att vattnet börjat rinna på ett annat ställe? Intressanta tankar för en trädgårdsmästare, och man inser snabbt att vi är rätt bortskämda när det gäller vattentillgång om man jämför med de ökenområden i norra Afrika där fantastiska trädgårdar vuxit fram genom historien. Gräver man gropar till ett staket på många av de ställena hittar man väl inte ens fukt – oavsett årstid – i botten av gropen.

Vattnet har aldrig kunnat tas för givet och att lära sig ta tillvara på och hushålla med vatten har alltid haft en livsavgörande betydelse. Många av urspungstankarna kring trädgårdsbevattning kan nog härledas till dessa nordafrikanska samhällen och städer. Inget fick gå till spillo, dricks- och badvatten hade högsta prioritet. När de behoven blivit tillgodosedda leddes vattnet vidare i kanaler till odlingar och trädgårdar. Dessa kanaler var ofta finurligt konstruerade och ju klurigare och vackrare de var desto rikare ansågs staden vara.

Kanalerna var ofta väldigt grunda, kanske bara några centimeter, och stenlagda i våg- eller fiskbensmönster för att förstärka känslan av en friskt vågig vattenyta.

När vattnet runnit genom dessa konstfulla kanaler svämmade det över planteringsbäddarna i stadens odlingar. För oss har det aldrig varit riktigt så ont om vatten men det har alltid dykt upp tider på året då den naturliga nederbörden inte räckt till. Genom åren har detta lett till utvecklandet av en mängd olika bevattningshjälpmedel, det ena finurligare än det andra.

Ett lite vattensjukt uttryck i detta ansikte från Villa Lante i Italien… Att kunna visa hur god vattentillgång man hade var viktigt även i renässansens Italien.

Den bevattningsutrustning som används idag är inte mycket annorlunda än den som fanns förr. Som i så många fall i industrialismens fotspår har man utvecklat system som ska göra jobbet lättare och till mindre ansträngning. Nu verkar det också gå mot att vi verkligen ska börja hushålla med vattnet och inte bara skicka ut det i luften genom kraftiga vattenspridare och sprinklers. Jag har hittat en egen favorit i den nedgrävda droppslangen (se inlägg bevattning i trädgården) som likt de grunda kanalerna i afrika sakta förser jorden med vatten på de ställen där det behövs. Kanske kan vi vara på väg tillbaks till där vi började – att inte planlöst skvätta lite här och där utan se vattnet som en värdefull resurs som ska användas där det behövs./S

Som en slutkläm, lite skojig bevattningskuriosa…

Vattentunna på vagn. Tunnan kan lutas så att vatten kan hällas ut.

Lerkrus med hål botten. Kruset sänks ner i vatten och mynningen täpps till med tummen. När man sedan lyfter tummen strilar vattnet fint ur botten. Måste någon gång testa om det verkligen funkar! Det finns målningar från medeltiden där sådana här krus finns avbildade. Troligen började de användas ännu tidigare.

Lite mer aggressiv kaskadbevattning med handdriven pump.

Fjäder ansluten till ett hål krukans botten ger ett långsamt dropp. Denna bevattningsmetod är precis som det perforerade lerkruset också urgammal.

Advertisements

One thought on “Lite bevattningshistoria..

  1. Sån trevlig och intressant läsning! Ja, att som många av oss i Sverige vattnar med dricksvatten lite på måfå är ju direkt oetiskt… Så trevligt att du visar gamla bevattningsföremål. Den där krukan med hål skulle någon kreativ keramiker ta upp i sitt sortiment – jag skulle köpa på direkten.

    Kram Anna Vattenkanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s