Drömmar om Ninfa

Suckande blickar jag ut genom fönstret. Ut mot den blåsiga, regniga och slaskiga oreda som härjar runt trädkronorna utanför. Ännu en storm på väg tydligen.. Vad ska man hitta på? Det går inget vidare att ta sig för något i trädgården och en slags trötthet och vintermelankoli infinner sig. Här behövs inspiration! Finns det inte någon härlig trädgårdsbok jag inte läst på länge? Några gamla bilder från resor och platser att drömma sig tillbaka till? Jag funderar en kort stund och tar fram några magasin med diabilder jag inte tittat igenom på ett bra tag. Oj….från Italien…Ninfa! Här finns verkligen inspiration att hämta!

Giardino di Ninfa ligger några mil söder om Rom och är verkligen en trädgård att minnas. Egentligen är det ingen trädgård i vanlig mening utan en plats där växter, djur och natur tycks ha tagit över. Området består av en mängd gamla byggnader, ruiner av en stad som en gång blomstrade här. Många hundra års förfall har skapat spännande vyer och platser som hämtade ur en riktig sagovärld.

I april vimlar gräsmattorna av tusenskönor och alla möjliga träd och buskar står i full blom.

Det vore i och för sig lögn att säga att naturen själv har format denna pärla – ett massivt målmedvetet arbete ända sedan 1920-talet från markägare och trädgårdsmästare har nog spelat den avgörande rollen för hur trädgården ser ut idag. Spännande exotiska träd och buskar har planterats in, gångar har anlagts och vattenkanaler har grävts. På knappt hundra år har det förstås resulterat i en härlig mångfald av ståtliga växter från olika delar av världen.

Jag har aldrig upplevt en vackrare blomsterkornell. I den lite dunkla gläntan lyste vårsolen igenom och gjorde det skira trädet alldeles självlysande.

Blomsterkornellens blommor är fantastiska. Som fjärilar..

Det som slår en alldeles särskilt när man kommer till Ninfa är lugnet och friden som verkar råda här. Stigar och gångar rör sig slingrande genom växtlighet och ruiner precis som om de alltid legat där. Vattnet i bäckarna är kristallklart och ger ett lugn som (enligt min åsikt) bara rinnande vatten kan göra.

Vattnet är helt kristallklart. Tydligen ska det finnas öring i ån, inplanterad för närmare tusen år sedan.

Det är alldeles tydligt att det inte längre är människorna som bor i resterna av de gamla husen, nu är det växterna som är hyresgästerna. Knotiga grenar från blåregn och klätterrosor letar sig in genom ruinernas fönster och dörrar.

Undrar hur det såg ut här innan växtligheten tog över. Stenlagda gator och någon liten piazza här och var kanske?

Vattnet är närvarande överallt, här som en liten slingrande bäckfåra omgiven av kallor.

Det är svårt att titta sig mätt på alla vyer som uppdagar sig runt varje hörn och man kan inte bli annat än mäkta imponerad över denna plats. En sådan växtkraft!

Som varande lite av en blåregnsfantast blir jag nästan tokig när jag ser såna här fina exemplar. De dyker upp lite överallt och nästlar sig in bland ruiner och trädstammar.

Vinden fortsätter vina utanför fönstret men det gör mig faktiskt inget längre. Den gråa vintermelankolin är borta och har gett plats åt härliga trädgårdstankar. Det är en poäng att nostalgiskt blicka tillbaka på och återuppleva gamla trädgårdsminnen, bara man ser till att inspireras av dem. Så mycket idéer och designförslag som bara ligger serverade mitt framför näsan!

Jag blir sugen på att sätta igång med 2012 års trädgårdssäsong på en gång. Kanske kommer någon av våra blomsterkorneller att blomma lika fint som de i Ninfa?.. Vem vet? /S

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s