I stormens spår

Stormen gick denna gång inte obemärkt förbi vår trädgård. Den här synen mötte mig när jag morgonen efter traskade ner till vår gamla äppelträdgård! Den blöta, mjuka jorden gav väl förstås inte mycket till motstånd när vindarna började slita och dra i de gamla trädkronorna.. Två träd rasade helt och två andra har börjat luta rejält. Dessutom hade vi en underbar honungsros i det ena av de rasade äppelträden!

Men även vårt stora, härliga bigarråträd fick sig en rejäl törn och det verkar som om det nu är på väg att dela sig på mitten. Där har alltid varit en spricka, men nu är det inte längre en stam utan två!

När man hämtat sig lite från chocken att ens trädgård har förändrats över en natt finns det inget annat att göra än att börja försöka röja upp det som går. Jag tänker mycket bättre när jag väl tagit tag i problemet och medan vi röjde runt i äppelträdgården med sågar och saxar började allt kännas bättre.

Först och främst gällde det att få bort så mycket grenar att man kunde bilda sig en uppfattning om vad som kunde räddas. Det verkade som om honungsrosen hade åtminstone delar av roten kvar i backen och om vi bara kunde lirka loss den ur gyttret av grenar kunde den nog klara sig!

Så många rosgrenar som möjligt sågades loss och resten fick klippas av.

Det var verkligen inte helt lätt att trassla ut den sticksiga rosen, men efterhand lyckades vi få bort det mesta av äppelträdets grenar.

När nu bara själva den gamla stammen på trädet är kvar tänkte vi att man kanske kunde resa den igen och låta den bli stöd åt ett ”honungsrosträd” istället! På det viset får man snabbt upp något i höjd! Får väl se om vi lyckas.. Tungt är det och det är svårt att få något riktigt grepp när man bara halkar runt i gyttjan, men som ni ser har vi kommit en bit på väg!

Det känns bra att kunna ta till vara veden och ha den till bränsle i vår kamin och riset läggs på en hög och får bli hem och skydd åt fåglarna.

Sådan här förödelse får mig att minnas vad trädgård egentligen innebär. En trädgård kan aldrig vara ett museum eftersom den hela tiden lever och förändras! Att bygga sin trädgård på bara gamla träd och buskar är helt enkelt omöjligt. Trädgården åldras precis som vi och finns ingenting som kan ta vid när de gamla växterna försvinner, försvinner också själva trädgården. Den kräver ständig utveckling! Självklart skall man njuta av lyckan över att ha ett gammalt vackert träd på sin tomt, men om man inte planterar något nytt också och planerar för framtiden kan ens trädgård försvinna över en natt!

Vårt underbara bigarråträd kanske inte kommer att finnas för alltid i vår trädgård, men runt omkring det i körsbärsträdgården står unga, spensliga träd på tillväxt och deras smala grenar sträcker sig glatt mot himlen! Visst kommer det att bli tomt där de gamla träden stått och trädgården kommer aldrig att bli sig lik utan dem. Den kommer alldeles säkert att förändras, men då är det upp till trädgårdsmästaren att se till att det blir en bra förändring! Planer måste läggas upp för olika tidsperspektiv, för ett nu och ett sedan och allting där mellan! Så fort våren kommer skall vi plantera några nya äppelträd i äppelträdgården../R

Annonser

One thought on “I stormens spår

  1. Så trist med den eländiga stormen. Hoppas verkligen att det vackra körsbärsträdet klarar sig.
    Med stor beklagan hälsar Faster Py

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s