Vinterfåglar

Varje år, jag tror det brukar vara sista helgen i januari, anordnar Sveriges ornitologiska förening (SOF) en vinterfågelräkning – Vinterfåglar inpå knuten. Tanken är att man ska räkna hur många fåglar som besöker ens trädgård just denna helg. Om man som jag är allmänt djur- och fågelintresserad har man förstås fixat en rejäl fågelmatningsanordning där de små fjäderfäna kan frossa i frön och nötter.

Jordnötter och talgbollar är populära. Här syns blåmesar och en grönfink mitt i maten.

Under helgen har jag titt som tätt smugit till fönstret med anteckningsblock och kikare för att kolla vilka arter som äter av  just våra talgbollar. Jag tänker inte redovisa vilka eller hur många de var, men det är rätt spännande och lärorikt att jämföra de resultat man får med tidigare år. Skillnaden kan vara jättestor, fågelarter som det vimlar av ett år är nästan helt försvunna året efter. Man kan undra vad det egentligen beror på? Väder och vind förstås, är det kallt dyker en viss sorts fåglar upp, är det milt ser man helt andra arter. Hur säsongen varit i övrigt har förstås stor betydelse. Det har kanske varit ovanligt bra eller dåligt med mat under häckningssäsongen? Många katter, sparvhökar eller andra rovdjur har kanske minskat antalet uppvuxna ungar? Olika förändringar i miljön spelar självklart stor roll i sammanhanget, både förändringar i närområdet och sådana som skett längre bort.

Blåmesen är osannolikt färgglad i den bleka vintersolen. Så pigg och glad som den lille gynnaren ser ut, så argsint och bråkig vid fågelbordet är han. Ve den som kommer mellan en mes och en jordnöt!

Hur det än må vara med alla dessa faktorer är det som sagt väldigt kul att se skillnaderna år från år. Jag ska ge några exempel som har varit lite speciella. Vår första vinter här bjöd på fåglar i överflöd, det var helt annat här ute på landet jämfört med den förorts- och stasdsmiljö jag varit van vid. Ett par gånger under vintern fick vi besök av som mest nio ståtliga fasaner som obesvärat sprätte omkring och knaprade frön. Ett par av dem lyckades (efter ett antal försök) till och med äta frön direkt  från fågelbordet. Det såg i och för sig lite ansträngt ut men är man hungrig så är man…

Pilfinkarna är typiska fröätare, men om det kniper klänger de gärna på både talgbollar och jordnötspåsar.

Ett annat år var hela trädgården översvämmad av bergfinkar. Hela marken hoppade och det var i princip omöjligt att få kläm på hur många de egentligen var. Fler hundra, minst! Det året gick det också åt mer frön än någonsin. Säck efter säck med solrosfrön bara försvann. Förra året när det var dags för fågelräkning ville en sparvhökshanne gärna vara med. Han satte sig uppe på fågelbordets tak och väntade. Och väntade… Det blev inget vidare bra räkningsresultat när han bara satt där och skrämdes…

Det som jag gillar allra mest med sådana här fågelbesök är känslan av att man hjälper fåglarna att klara vintern. Under vår och sommar bor de i holkar jag satt upp lite här och där och under vintern lockar man dem att stanna kvar. Förhoppningsvis sprider de ryktet till bevingade vänner från andra ställen. -Flyg dit! Där bor man bra och käket är alla tiders! Kanske kan man i framtiden (som fågel) boka en ”all-inclusive”-resa hem till vår trädgård?/S

Annonser

One thought on “Vinterfåglar

  1. Staffan, tack för din fina beskrivning av trädgårdens fågelliv. Blåmesarna trivs även på en stadsbalkong men nu var det länge sen jag såg någon. Några mycket vackra kungsfiskare så jag iallafall nyss på Sri Lanka.
    Faster Py

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s