Beskära prydnadsbuskar

Det kan vara svårt att tro att våra risiga olvon kommer att se ut så här om några månader.. 

Visst känns trädgården bra långt borta under sitt täcke av slasksnö så här i slutet av februari! Men det finns faktiskt jobb att göra i den ändå. Beskära! Många av trädgårdens prydnadsbuskar blir med åren som risiga skatbon och kan behöva piggas upp lite med en urgallring.

Bakom vår stora buxbom finns en gammal buskplantering upp mot vägen. Här finns vita och lila syrener, skogsolvon, doftschersmin och några röda vinbär..

Fördelen med att beskära nu är att man lättare kan se vad man gör. Under säsongen då allt är täckt i blad och blom är det näst intill omöjligt att förstå vilka grenar som är vilka! Dessutom gör man inte så mycket skada i eventuella rabatter nu eftersom allting vilar under snön.

I vår trädgård finns några bestånd av gamla prydnadsbuskar. Syrener, doftschersminer och skogsolvon; typiska ”mormorsväxter” som man ofta hittar i äldre trädgårdar. Alla dessa har en tendens att med tiden bli riktigt grova och den nytillväxt som kommer lyckas oftast inte ta sig upp ur de äldre grenarnas skugga. De nya skotten blir istället till en nästan ogenomtränglig rishög vid buskens bas. Man får helt enkelt ge sig in i detta gytter och börja glesa ur!

Tanken är att göra busken lite mindre kompakt så att mer ljus och luft kommer in. Jag tar några av de allra grövsta grenarna så långt ner mot marken jag kommer åt och gallrar bort många av de yngre skotten. Men jag tar inte alla de grova grenarna!

Det är nämligen så att de här buskarna blommar på fjolårsskotten, dvs på äldre ved, och tar man då bort allt det gamla får man ju ingen blom det kommande året. Därför brukar jag ta lite i taget. Man får försöka tänka sig beskärningen som ett projekt som sträcker sig över flera år, ta några äldre grenar i vinter och några till de kommande åren.

En av mina absoluta favoritbuskar! Viburnum opulus `Roseum´, skogsolvon.

Dessutom tycker jag att man går miste om många av dessa buskars tjusiga form som fullvuxna om man beskär dem för hårt. De får med tiden en ”vasaktig” lite överhängande form, särskilt doftschersminer och olvon. Syrener blir mer upprättväxande men även de behöver få utveckla sin fulla höjd och bredd för att riktigt komma till sin rätt. Jag har aldrig förstått vitsen med formklippta syrenhäckar där man varje år klipper av det som gör denna buske odlingsvärd; de underbara blommorna!

Denna sort av skogsolvonet har underbart vackra blombollar som lyser upp trädgården i nästan en månad under vår/försommar. När de först börjar slå ut är de vackert limegröna för att sedan långsamt övergå till lysande vitt!

När blommorna väl faller kan man vandra i vita drivor av blomblad! Till skillnad från det vildväxande skogsolvonet är denna sort steril och får inga röda bär på höstarna, men de sprakande höstfärgerna i vinrött är desamma!

Så här års är det inte lätt att förstå vilket underverk en doftschersmin är i början av sommaren! Vandrar man genom trädgården i skymningen då, är luften tung av dess söta, smultronaktiga doft och de vita blommorna lyser i kvällsljuset.

Doftschersminen (upp till höger) tar vid efter att skogsolvonet släppt sina kronblad (upp till vänster).

Tillbaks till vinterrusket igen.. Stora högar med grenar blir det!

Alltså; Jag försöker inte hålla dessa buskar nere, eller på något sätt formklippa dem eftersom de behöver få utvecklas till en viss höjd och form för att komma till sin rätt. Att köpa ett skogsolvon eller en doftschersmin och tro att man kan hålla dem i en viss höjd vore bortkastade pengar. De kommer inte att bli de härliga buskar de kan vara! Har man begränsad yta är det i så fall bättre att ta någon mindre variant eller sort.

Min svärmor kan stoltsera med denna fantastiska kombination! Philadelphus coronarius, doftschersmin växer ihop med Rosa moyesii, mandarinros. 

Men har du plats finns det inga tacksammare buskar än dessa gamla klassiker!! De är varken krävande vad gäller jordmån, gödsel eller vattning. Och ändå dignar de varje år under tyngden av härliga blommor! /R

One thought on “Beskära prydnadsbuskar

  1. Ååå jag kan riktigt känna doften av din svärmors schersmin och mandarinros. Tänk om vi ändå vore där! Ska tänka på att inte klippa ner alla grenar på Logårdsroserna. Men menar du att det går att göra det redan nu?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s