Svinaslänten

När man varit igång under vår och sommar med olika intensiva trädgårdsprojekt är det skönt att ibland bara släppa det man just håller på med, höja blicken och spana in andra delar av trädgården. Ställen man av olika anledningar inte hunnit eller velat ta tag i.

Bakom svinhuset finns massor av möjligheter…

Vi brukar ofta säga att vi erövrar trädgården bit för bit. Ordet passar ganska bra hos oss, för nya projekt kräver nästan alltid någon form av krig mot ”oönskad växtlighet” eller ”halvbra” jordmån. Just nu har jag släppt betongsäckar och lecablock för att spana in ängsbacken bakom vårt svinhus; Svinaslänten. Med kamera och anteckningsblock i högsta hugg ger jag mig ut på en vandring i det höga bruna gräset.

Böljande vågrörelser – mitt uppe på torra land!

Det som först slår mig är hur vackert det faktiskt är med dessa böljande mattor av olika gräsax. En god vän på besök liknade axens rörelser med havsvågor och jag kan inte annat än hålla med om att likheten är slående. Nu såhär på sensommaren är tonen vackert brungul, men tidigare på säsongen var många av gräsaxen alldeles violetta och det gav ett helt annat intryck.

Flera olika gräsarter bygger upp det yviga ”fluffet”. Ven, gröe och svingel av olika slag är några av dem.

Vad är det då för typ av slänt? Högst uppe i backen är det torrt, soligt, magert och stenigt. Längst ner vid gränsen mot Äppelträdgården är marken frisk och näringsrik och skuggad av tre fågelbär och ett par äppelträd. Vi har alltså två helt olika delar med helt skilda förutsättningar och en gränszon där de båda möts.

Den friskare och mer näringsrika delen av slänten.

Hur ska man handskas med en sådan yta egentligen? Ja, vi får väl prova oss fram. Så länge platsens yttre förutsättningar inte ändras (ljus, fukt m.m.) bör ju de olika växterna hålla sig inom sitt favorithabitat. Hundkexen tar sig förmodligen inte uppåt i den torra backen och skira blåklockor har väl ingen chans mot allt det frodiga och  högväxta längre ner. Man borde kunna bibehålla en hyfsad balans utan att behöva anstränga sig alltför mycket.

Mitt i backen – i gränszonen – står ett fint äppelträd med frukt som mognar tidigt på säsongen.

Det är alldeles snart dags att slå gräs och annat i den intilliggande Äppelträdgården. Om vi passar på att slå både i Äppelträdgården och i Svinaslänten på en och samma gång har vi underlättat en del av skötseln. En viktig skillnad mellan de båda ytorna är dock att vi vill behålla det näringsrika i Äppelträdgården men inte tillföra något till jorden i Svinaslänten. Lite mer ängskänsla eftersträvas! Ser vi till att hålla borta näringen hålls nog hallon, hundkex och hundäxing enklare i schack. Så snart örter och gräs fått fröa sig lite tas alltså all slagen grönmassa bort. I samma veva kan vi öppna upp grässvålen här och var och så i lite extra fröer och hjälper på så vis ängsblommorna att etablera sig.

Rölleka vill vi ha mer av…

…likaså åkervädd…

…och så blåklocka förstås.

Om vi slår slänten en gång om året (på sensommaren när det mesta blommat färdigt), och röjer bort sly och hallon under vintern borde vi kunna se fram emot en rikblommande ängsmark med väldigt skiftande karaktär och som blir flitigt besökt av fjärilar och andra flygfän.

Det kommer nog ta några år, men jag tycker inte att det låter så dumt… Jag ska tänka på det nu när jag återvänder till betongblandaren och lecablocken..En liten pastoral idyll i vår egen trädgård – utan krig och erövringar! /S

Annonser

One thought on “Svinaslänten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s