Våra trädgårdsdjur

Man ska inte tro att man har ensamrätt till sin trädgård. Gång på gång blir man (visserligen välkommet) överraskad av krypande, flygande, surrande, slingrande, hoppande och kravlande figurer som bestämt hävdar sin rätt att använda den lilla yta som på pappret faktiskt ägs av oss. På pappret ja… Men bryr sig en gråsugga om sådana saker tro? Nej, den springer glatt ovanpå våra murar som om det vore vilken klipphäll som helst. Fast det är klart, den ser rätt häftig ut så här på nära håll. Som om den svävar fram på alla sina fjorton ben.

Den här nattfjärilen var jag nära att trampa på häromdagen. Tydligen var vår provisoriska ”röjartrappa” av gamla lastpallar ett perfekt ställe att ligga och ta igen sig på inför nattens nektarfrosseri. Jag vet inte vilken art det är, men jag kan inte låta bli att förundras hur ett sådant litet kryp kan se så mjukt och lurvigt ut. Jag satte försiktigt ner foten en bit ifrån fjärilen och funderade ut ett alternativ till trappan. En sådan liten mjukis är värd en liten omväg..

Det finns lite stickigare kryp också som även de kräver sin plats i trädgården. Den här vanliga getingen har hittat en bra vätskedepå i ett fågelbad. Just denna geting höll på ett tag innan den lyckades få i sig något vatten. Tydligen var det svårt att få fäste på den glaserade ytan.

Jag nämnde slingrande trädgårdsinvånare i början av detta inlägg. Här är en typisk sådan – kopparödlan. Vi hittar dem ofta lite utanför den ordnade trädgården. Komposter och gödselhögar är helt klart deras favorittillhåll. Man får vara försiktig med grep och spade när det är dags att rota runt bland förmultnade kvistar och annat bös. Många är de kopparödlor och paddor som vi tillfälligt burit bort när det är dags att vända kompost och gödsel. Förmodligen är de tillbaka igen tio minuter senare.. Men det gör inget, de är så välkomna så.

En annan kompis är snoken som ibland hedrar oss med sin närvaro. Precis som kopparödlan håller den sig undan från de delar av trädgården där vi vanligen vistas. Lugn och ro vill den ha och det får den lite utanför murar och stängsel. Den här snoken har hittat ett varmt ställe på en bit undanslängd markväv. Förmodligen gillar den värmen som skapas på den svarta ytan, men kanske gillar den också vävens struktur. Visst är den lustigt lik ormens egna  fjäll? Apropå markväv så är det fantastiskt vilken djurmagnet den är. Man kan ju lätt tro att ett så konstgjort material skulle skrämma bort allt djurliv men det är precis tvärtom. Värmen och fukten som markväven skapar lockar till sig alla tänkbara djur, både ovanpå och under.

Slutligen en liten paddstudie. Denna lilla gynnare hittade jag under diskhon i vårt trädgårdskök. Den försökte gömma sig längst inne i ett hörn men jag kunde inte låta bli att bara låna den litegrann för en snabb fotosession…

Riktigt vårtig, sådär som paddor ska vara.. Bakom ögonen sitter de stora körtlar som utsöndrar ett gift om paddan skulle bli angripen. Jag var väldigt försiktig när jag hanterade denna padda, så giftet fick den spara till någon farligare angripare…

Till slut började paddan skruva på sig och jag förstod att den ville tillbaka till sitt hörn igen. Fast det var runt tre meter bort visste paddan precis vart den skulle. Några hopp och sedan in under diskhon igen. Kanske stod den ut med att stå modell en liten stund eftersom vi låter den bo vårt trädgårdskök? Som om den betalade hyra för den bostad vi faktiskt byggt åt den? Jag förstår ju att läget är attraktivt, förutom paddvänlig fukt och skugga finns där ju en bit härlig svart markväv att gotta in sig i. Och vilket djur gillar inte det?…/S

3 thoughts on “Våra trädgårdsdjur

  1. Inte visste jag att ni hade slingrande hyresgäster i er trädgård….huga ….bäst att inte låtsas om varandra….de måste väl finnas med i en så väl utrustad trädgård som er antar jag men lite läskigt är det allt…mvh

  2. Tur att ni bara har såna trevliga besökare. Har just kommit hem från en trädgård i Brålanda-trakten där de elaka mördarsniglarna ätit upp ett helt dahliefält. Inga blommor eller blad fanns på de 240 dahlieknölar som satts ner i våras.

  3. Visst är det trevligt att vara bostadsvärd åt dem alla! Många syns inte men finns ändå… jag tänker på den där visan om Okända djur när jag läste inlägget. ”Många är stora som hus eller så men de flesta är små, mycket små, mycket små 🙂 ”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s