Dags för krukorna att gå in..

Så kom då de klara dagarna med sina klara, kalla nätter. Fram tills nu har jag faktiskt kunnat låtsas att sommaren inte riktigt är slut, men nu är vinterns snara intåg ett faktum!

Trädgårdens sommarinredning måste samlas ihop och ställas på vinterförvaring, dahlior plockas upp och lagras i matkällaren och alla stödpinnar och uppbindningsgrejer skall torkas av och ställas undan.

Lite vemodigt, men på ett sätt skönt att på allvar gå in i nästa fas och helt släppa taget om sommaren.

Den kalla, frostiga morgonen övergår långsamt i en strålande dag med ett solljus så starkt att man hela tiden måste kisa. Luften är varm i solen och fylld av glänsande spindeltrådar som planlöst far runt. Mitt första ”städprojekt” blir att ta in alla våra terracottakrukor så att de inte fryser sönder under vintern.

Frosten tog våra fina sommarastrar som har kämpat på tappert genom regn och rusk ända fram till nu. Inte mycket att spara på!

Men jorden är bra att ta till vara! Den är jättebra att blanda upp komposten med, så den sparas.

Många krukor blir det! Det gäller att vara försiktig också, för oglaserade krukor är ganska sköra och det är lätt att man slår av ett hörn. Jag brukar tömma de stora krukorna för hand med en liten spade till hjälp och sedan flytta dem med hjälp av en säckkärra som fodrats med lite fiberduk eller säckväv.

De lite mindre får åka skottkärra när de tömts. Jag passar även på att ta in en del annat som kan behöva skyddas undan vintern, som vattenkannor och lyktor. Lyktorna kanske åker ut en liten sväng till när vintermörkret är som tätast men tills dess kan de lika gärna stå skyddat.

Rosmarinen är ironiskt nog som finast nu, nästan som om den uppskattade lite svalare väder, men jag vet att den inte klarar alltför tuffa tag. Därför klipper jag av de nya, saftiga skotten (för att torka inomhus) och ställer plantorna i krukorna på ljus, sval vinterförvaring.

 Rosmarin på väg till ”idet”. Myntorna (i krukorna bakom skottkärran) är också planterade i oglaserade krukor och måste därför också in. Det kanske verkar onödigt bökigt att släpa fullt härdiga växter fram och tillbaka, men har man en gång planterat mynta bland andra växter i jorden vet man vad det innebär. Det blir BARA mynta och fort går det.. En lösning är ju förstås att sätta dem i glaserade krukor som man låter stå kvar, men i vårt fall vill vi ha den där mediterrana terracotta-känslan. De brukar klar vintern fint ihop med rosmarinen och när det sedan blir vår igen delar jag dem och planterar om dem i ny jord.

De perenna växter som av någon anledning hamnat i krukor planterar jag ut i trädgården. Det fina med att sätta dem i krukor först är att man har en hel säsong på sig att lära känna dem och fundera ut en lämplig plats åt dem. Som den romerska kamomillen på bilden. En liten marktäckande kamomill med stark doft och pigg grönska. Efter första blomningen klippte jag ner den ganska hårt och efter bara någon vecka hade den utvecklat en ny grön tuss och snart hade den en ny omgång blommor. Jag delar den och planterar den under aprikos- och persikoträdet.

Puh! Nästan en hel arbetsdag tog pysslet med krukorna, men nu vet jag att de står säkert fram till våren. Vem vet vad de kommer att innehålla nästa år? Det måste planeras.. /R

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s