Kryddterrassen!

Just nu är Kryddterrassen så ljuvlig att det nästan inte går att beskriva. Så här i kvällningen när ljuset kommer in från sidan blir de lila gräslöksbollarna nästan självlysande och fontänen glittrar av fallande vattendroppar.

En stilla kväll som den här håller sig värmen kvar och fontänens porlande känns uppfriskande och svalkande.

Dofter kommer och går, timjan, salvia, söt mynta, lavendel, rosmarin och oregano…

En trött humla surrar då och då till bland de lysande timjanblommorna i trappan och en ollonborre brummar förbi mot nattliga äventyr.

Terrassen har blivit ett virrvarr av frodiga kryddväxter, men det tokiga är att det mesta ”ogräset” i gruset och bäddarna också består av självsådda kryddor som timjan av alla de sorter, oregano, gräslök, malört och isop och de passar också in! Det är som om trädgårdsrummet börjat leva sitt eget liv och växa in och utveckla den ursprungliga rollen som vi satte upp från början.

Rosenterrassens blå irisar blickar ner på vår lilla Italien-dröm från den breda timjantrappan.

Stämningen nu är mycket mer yvig och teatralisk än för några år sedan, mer lik den vi upplevt i de gamla renässansträdgårdarna i Italien. Där känns det som om ett charmigt förfall har lagt sig över de gamla skryt-trädgårdarna och detta tycks ha gjort dem mer trivsamma och mer magiska än de någonsin kan ha varit under sina glansdagar! Förmodligen är det detta som vi haft som outtalad bild för vårt inre när vi pysslat med vår egen renässansterrass, inte det stilfulla orginalet utan det lite trivsamt tillstökade. Kanske lite mer gjort för att vara i, här kan man utan krinolin eller festfrisyr bara ta sin kaffekopp och slå sig ner bredvid humlorna på timjantrappan och bara njuta en liten stund!  /R