Växthus och klippta former

regnpafonsterSensommaren har bjudit på blandat väder och då är det sannerligen skönt att ha ett växthus. Medan regnet smattrar mot taket sitter vi tryggt där inne och njuter av trädgården ändå.

vyinnevastPlötsligt drar molnen bort och en varm, gyllene septembersol lyser in genom fönstren och torkar upp trädgården utanför.

vyinneostFuktigt blir det istället inne i Växthuset med all kondens och vi reser oss något motvilligt och öppnar dörrarna ut mot Köksträdgården.

vyostuteDet har blivit en vacker eftermiddag ute, alldeles för vacker för att bara sitta och kura. Vi traskar bort till Körsbärsträdgården och ger oss på lite beskärning.

formklipptthujaVåra pelarthujor får sig en omgång med saxen och plötsligt framträder de igen mot allt det gröna som självklara blickfång. De behövs som tydliga former, särskilt nu när höstfärgerna och lövfallet snart är på ingång…

vykbtillrosterAvenbokshäcken behövde också klippas igen, det är rent otroligt vad den växer!

helavyTrots den varma eftermiddagen faller temperaturen snabbt på kvällen och när trädgårderandet för dagen är avklarat retirerar vi till Växthuset igen. Här finns solvärmen kvar och sommaren känns plötsligt mycket längre… /R

Annonser

Beskärning och staketbygge

syrengrenar

Man brukar ju rekommendera JAS-perioden (juli, augusti och september) när det gäller beskärning av det mesta, ja allt egentligen. Växterna är i sin bästa form och kan hantera såg- och sekatöringrepp utan problem, de kan reparera det mesta helt enkelt. Problemet är dock att det på sommaren/hösten är fullt med blad och grönskande grenar överallt. Det är rätt svårt att verkligen se vad man gör och att komma åt grenarna på ett bra sätt. Nä, håller man sig bara borta från de kinkiga varianterna inom Prunus-släktet (och några växtgrupper till) kan man gott göra många av sina beskärningsjobb på vintern. Som syréner till exempel:

syrenerolvon

Längs med tomtgränsen, mot grusvägen utanför, växer ett gammalt knotigt syrénbuskage. Det består av den vanliga lila varianten men framförallt av en rejäl samling fina vita exemplar. För att försöka bibehålla blomning och vitalitet i detta buskage har vi genom åren beskurit de allra äldsta och grövsta stammarna – några varje år. Alla som givit sig på en gammal grov syrénstam vet hur hård den kan vara. Det är inte bara att småsåga litegrann, flera gånger har vi varit på väg att hämta motorsågen för att lyckas ”fälla” några irriterande sega pinnar. Vi har dock i sista stund tagit vårt förnuft till fånga varje gång och nöjt oss med våra grensågar. Man kan ju inte beskära syréner med motorsåg…..

stakethela

Efter lite klippande och sågande står man där med en hög av grenar som måste forslas bort. Grenarna är för hårda och krokiga för att köras i kompostkvarnen och ska man lägga dem i en hög någonstans får man antingen klippa dem i mindre bitar eller släpa dem ytterst försiktigt genom planteringarna. Man vill inte dra sönder alla små lökknoppar som yrvaket och hoppfullt tittar upp ur jorden. Det bästa vore helt klart om man kunde låta grenarna ligga kvar. Eller kanske ännu bättre: bygga ett staket av dem! Vi hade ju ändå tänkt bygga ett lågt staket just där framför syrénerna, varför då inte använda det gratisvirke vi faktiskt lyckats åstadkomma?

staketnära2

Några staketstolpar bankades ner i jorden och sedan trasslades syrengrenarna fast i dessa. En felplacerad hassel fick också offras och för att berika vårt ”naturliga” staketprojekt.

staketvykb

Grenarna kommer ju efter hand att gå sönder och ruttna, men det gör ingenting, för varje år kan vi fylla på med nya grenar ovanpå de gamla. Vi tänkte också plantera lite murgröna som gärna kan få trassla sig in bland pinnarna. Det borde kunna bli ett riktigt levande staket som kan passa både växter och småkryp…

fasanVår egna stjärtlöse trädgårdsfasan väntar tålmodigt på att allt ska bli klart. Han gillar trassliga och snåriga miljöer att gömma sig i tills stjärten växt ut igen.

Varsågod, säger vi! /S

Nya former i Körsbärsträdgården!

vytvåklippta

Så börjar det sakteliga bli höst och man kan börja greja på allvar i trädgården! Det är befriande att kunna gräva en grop eller röja bort lite bös någonstans utan att behöva vara orolig för att det snabbt ska koloniseras av något piggt och spridningsvilligt grönt…

körsbärsbenved

Körsbärsbenved, Euonymus planipes, sprider höststämning. 

Det har blivit dags att ge Körsbärsträdgården ett lyft. När vi började anlägga denna del var det viktigast att snabbt få jorden täckt av något som inte var kvickrot, kirskål, hallon eller nässlor. Efter en eller två säsonger med täckduk blev Flocknäva och Jättedaggkåpa lösningen på detta. Mellan Körsbär, Magnolior och diverse andra buskar och träd petade vi ner så mycket av de två perennsorterna som möjligt. Det blev väldigt lyckat, nästan inget ogräs orkade ta sig igenom det täta marktäckarskiktet.

kärramnävorFlocknävor. Helt enkelt en av världen bästa marktäckare. Kan även täcka in en hel skottkärra….

Efterhand kompletterade vi med andra tåliga perenner såsom Kaukasisk förgätmigej, Hosta, Ormöga, olika prydnadsgräs, Helenium och lite annat. Planteringen blev i och med detta lite mer varierad. Dock är både nävor och daggkåpor riktigt dominanta, så våra kompletteringsperenner fick en ganska tuff start när de skulle etablera sig. En rensning och gallring av marktäckarna behövs alltså för att få fart på mångfalden.

iris

Lite strandiris att dela på.

För några år sedan planterade vi några Thuja Smaragd för att ge Körsbärsträdgården lite vintergrönt och några fasta former att vila ögonen på. Thujorna har tagit sig bra och de sticker upp som tjocka utropstecken i allt det gröna. Kruxet är bara att just utropstecken är inte formen vi behöver just här. Vi trodde nog det i början, men allt eftersom åren har gått  har vi märkt att de faktiskt inte syns. Vad ska vi då göra åt detta?

vyöstoklippt

Nävorna har röjts undan. Kvar står en ensam thuja och väntar på att något ska hända.

Svaret blir att helt enkelt ändra formerna på thujorna. De tål ju att klippas, så det är bara att sätta igång!

sklipper

Med skräckblandad förtjusning börjar vi forma thujan. Det är lite läskigt, men oj så roligt!

Såhär i början ser det kanske lite futtigt ut, men nu när vi toppat thujorna lär de nog satsa på att bredda sig (eller är det kanske mer korrekt att säga att de skickar ut alternativa toppar som tävlar om att nå högsta toppen först…). Hur som helst kommer vi att vara där med sekatörer och frisera så att vi får det som vi vill ha det.

rplanterargräs

Ett Miscanthus ”Malepartus” får ge thujan sällskap.

Vi har tänkt komplettera med fler former, kanske några idegranar och bokar lite här och var som ger andra former och uttryck. I och med att vi nu får lite mer formstarka element dyker nya perennidéer upp. Mellan formerna bildas mindre rum som gör hela planteringen lite mer spännande. I stället för stora områden med nävor får vi alltså möjlighet att skapa mindre (kanske bara ett par kvadratmeter) ytor med helt andra växter. Bara fantasin sätter gränserna….. Vi återkommer med mer info om hur det artar sig! /S

paj….en björnbärspaj med lite glass och kaffe passar bra som belöning för ett väl utfört arbete….

Höstbeskärning och kompostering

lyktavyVilken underbar helg vi haft! Vilket fantastiskt brittsommar-väder! Lata dagar i trädgården med en värmande sol och hög, klar luft.

verandanDe piggt röda lyktorna påminner om helgens kräftskiva och de ger en munter färgklick till vår utsikt.

buxvyNågot som inte blir så bra i knivskarpt septembersolljus är foton av pyssel i trädgården. Tidiga morgonbilder fungerar men inte när man väl grejar under dagen! Nåja, jag har sysslat med beskärning de senaste dagarna. Sådant som hamnat lite på efterkälken men som behöver göras nu, några grenar på magnoliorna, häggmisplar som behöver stammas upp, idegranar som behöver friseras, blåregn som måste begränsas, osv.

taxterI Körsbärsträdgården har vår lilla idegransberså blivit friserad. De mörka idegranarna och thujan bildar en fin fond åt de lysande prydnadsgräsen som nu börjar ta sig ordentligt. Gräsen fångar morgonljuset i sina vippor och gör idegransterrassen överjordiskt vacker, så vacker att man känner sig tvungen att kravla sig upp riktigt tidigt bara för att få njuta av scenen.

kvarnSom sagt, några bra arbetsbilder på klippning blev det inte, men här hamnade i alla fall alla grenar till slut. Vid vår mycket käcka kompostkvarn!

kompostEn liten stund senare har de blivit ett fint strö som hamnar på komposten. Medan jag vänder ner det nya kan jag belåtet konstatera att materialet under är mörkt, ångande och fyllt av pigga maskar! Det känns alltid lite extra bra när man kan återbörda det man tar från trädgården till kretsloppet i komposten. /R

Buxbomsklippning!

rklippermutsiktSå var det dags för buxbomsklippningen igen. De nya gröna skotten har nu vuxit ut ordentligt och våra buxbomar ser ut som lurviga mjukisdjur som inte bildar någon vidare kontrast till de lika yvigt lurviga rabatterna runt omkring!

vypyramidbuxterKontrasten mellan det strikt hårdtuktade och de frodiga rabatterna är väl aldrig så viktig som i juni då växtkraften verkar vara på sin topp!

rklipperruta

Jag har alltid tyckt om att klippa buxbom, det är en utmaning som kräver full koncentration, det enda du kan tänka på är att överföra formen från hjärnan till saxen. När man är färdig är det inte bara buxbomen som blivit fin, det ser ut som om man gett rabatterna runt omkring ett ansiktslyft också…

vywisteriaDen ”lilla” buxbomsbollens prydliga nyfrisering får den stora bollen att se ut som en skäggig hippie! Det skall åtgärdas… Härligare arbetsmiljö får man leta efter, i luften hänger tunga dofter av blåregn och syren.

pyramidbuxterNu är vår trädgårdsentré nästan helt hemlig, övervuxen av vitt blåregn som i år faktiskt är fullt av låååånga vita klasar som snart skall till att slå ut. Även innanför entré är gången nästan dold av jättedaggkåpa, aklejor i många färger och limegrön hosta och över alltsammans blommar våra blomsterkorneller och skogsolvon.

krukaobuxmolnDet är en knasig säsong, kallt och bedrövligt, men kylan har åtminstone bromsat upp blomningen lite så att man hinner njuta av den. Förra året var vi mitt upp i rosenblomningen så här års, nu har inte ens luktpionerna slagit ut än! Kanske kommer de att blomma precis samtidigt i år…? Glad midsommar! /R

Vill du läsa mer om hur vi klipper vår buxbom? Läs mer HÄR!

Läs om hur vi gjort för att undvika buxbomssvampen HÄR!

Fjärilsbuskar!

storabuskenÄntligen lite värme! Under helgen blev det mycket stökande i trädgården och jag bestämde mig för att nu är våren här för att stanna. Alltså åkte skuggväv av från kinkiga rosor, skyddande löv och grenar rafsades bort från löjtnantshjärtan och moderna buskrosor beskärdes. Dessutom klippte jag ner våra fjärilsbuskar som hela vintern varit riktiga prydnader med sina bruna fröställningar.

rklippervidväggBuskarna har egentligen inte alls frusit ner under den milda vinter som varit, men om man inte klipper ner dem nu blir de sannerligen inte vackra. De skjuter helt enkelt bara upp nya tvåmeters årsskott ovanpå de gamla och sedan kommer blomkolvarna högst upp där man varken kan njuta av blommor eller fjärilar! (tro mig vi har provat…)

klippSom vanligt får man se till att klippa så nära ett vitalt skott som möjligt.

klipptDetta är vad som blev kvar! Det är verkligen ett under hur mycket det kan växa på bara en säsong.

rmedbösI princip klipper man bort hela busken…men som sagt, det är så det skall vara! Jag har redan börjat drömma om moln av fjärilar…! /R

Havtornsdilemma

visset3Vi har varit så nöjda med våra uppstammade havtornsträd, de har givit en silvrig medelhavskänsla till Rosenterrassen och har med sin knotighet påmint litegrann om gamla olivträd. Förra året bröts ett av träden när vinden tog i som allra mest. När vi sedan grävde upp trädet såg vi att rötterna liksom trasslat ihop sig i en kompakt klump. Det såg ut om ett klassiskt exempel på rotsnurr i en för liten kruka. Underligt tyckte vi, eftersom rötterna såg fina ut vid planteringen och inte alls uppvisade några ”snurrtendenser”. Kanske ett måndagsexemplar?

visset4

Nu har vårt andra havtorn också börjat ge med sig. Det tidigare så pigga och fräscha silvriga inslaget har blivit risigt, visset och brunt. Visst, det börjar bli höst och växternas blad börjar gulna och falla, men nån måtta får det allt vara. Helt klart är det något knas även med havtorn nummer två. Vissa partier är helt döda och andra börjar få den där mer gula tonen under barken i stället för den friska gröna. Något måste göras.

röjningDet föll på min lott att ge mig i kast med en avverkning… Även om jag ser glad och käck ut på bilden är jag inte helt nöjd med situationen, jag gillade verkligen våra havtornsträd! Rötterna på havtorn nummer två uppvisade samma egendomliga snurr som rötterna på det första. Det verkar helt enkelt som att våra havtorn inte är anpassade till ett liv som träd. Kanske ska man låta havtorn få växa fritt i sin mer ursprungliga snåriga buskform? Med alla sina rotskott bildar de ju snabbt nya buskiga snår och det är nog så de trivs bäst. Men visst var det värt ett försök…

utanhavtorn

En ny vy från Kryddterrassen, utan havtorn. Växterna runt omkring är nog mer än nöjda över det ljus och den luftighet som skapats. Och faktiskt känns det helt okej för oss också. Nu öppnas helt nya dörrar och möjligheter för idéer och planteringar som jag tror kan bli minst lika bra som det vi hade innan. Det är en del av charmen med trädgårdslivet, att man hela tiden blir tvungen att tänka om och förnya sig. Om allting vore statiskt skulle man aldrig få prova några nya idéer, eller hur?! /S