Växthus och klippta former

regnpafonsterSensommaren har bjudit på blandat väder och då är det sannerligen skönt att ha ett växthus. Medan regnet smattrar mot taket sitter vi tryggt där inne och njuter av trädgården ändå.

vyinnevastPlötsligt drar molnen bort och en varm, gyllene septembersol lyser in genom fönstren och torkar upp trädgården utanför.

vyinneostFuktigt blir det istället inne i Växthuset med all kondens och vi reser oss något motvilligt och öppnar dörrarna ut mot Köksträdgården.

vyostuteDet har blivit en vacker eftermiddag ute, alldeles för vacker för att bara sitta och kura. Vi traskar bort till Körsbärsträdgården och ger oss på lite beskärning.

formklipptthujaVåra pelarthujor får sig en omgång med saxen och plötsligt framträder de igen mot allt det gröna som självklara blickfång. De behövs som tydliga former, särskilt nu när höstfärgerna och lövfallet snart är på ingång…

vykbtillrosterAvenbokshäcken behövde också klippas igen, det är rent otroligt vad den växer!

helavyTrots den varma eftermiddagen faller temperaturen snabbt på kvällen och när trädgårderandet för dagen är avklarat retirerar vi till Växthuset igen. Här finns solvärmen kvar och sommaren känns plötsligt mycket längre… /R

Beskärning och staketbygge

syrengrenar

Man brukar ju rekommendera JAS-perioden (juli, augusti och september) när det gäller beskärning av det mesta, ja allt egentligen. Växterna är i sin bästa form och kan hantera såg- och sekatöringrepp utan problem, de kan reparera det mesta helt enkelt. Problemet är dock att det på sommaren/hösten är fullt med blad och grönskande grenar överallt. Det är rätt svårt att verkligen se vad man gör och att komma åt grenarna på ett bra sätt. Nä, håller man sig bara borta från de kinkiga varianterna inom Prunus-släktet (och några växtgrupper till) kan man gott göra många av sina beskärningsjobb på vintern. Som syréner till exempel:

syrenerolvon

Längs med tomtgränsen, mot grusvägen utanför, växer ett gammalt knotigt syrénbuskage. Det består av den vanliga lila varianten men framförallt av en rejäl samling fina vita exemplar. För att försöka bibehålla blomning och vitalitet i detta buskage har vi genom åren beskurit de allra äldsta och grövsta stammarna – några varje år. Alla som givit sig på en gammal grov syrénstam vet hur hård den kan vara. Det är inte bara att småsåga litegrann, flera gånger har vi varit på väg att hämta motorsågen för att lyckas ”fälla” några irriterande sega pinnar. Vi har dock i sista stund tagit vårt förnuft till fånga varje gång och nöjt oss med våra grensågar. Man kan ju inte beskära syréner med motorsåg…..

stakethela

Efter lite klippande och sågande står man där med en hög av grenar som måste forslas bort. Grenarna är för hårda och krokiga för att köras i kompostkvarnen och ska man lägga dem i en hög någonstans får man antingen klippa dem i mindre bitar eller släpa dem ytterst försiktigt genom planteringarna. Man vill inte dra sönder alla små lökknoppar som yrvaket och hoppfullt tittar upp ur jorden. Det bästa vore helt klart om man kunde låta grenarna ligga kvar. Eller kanske ännu bättre: bygga ett staket av dem! Vi hade ju ändå tänkt bygga ett lågt staket just där framför syrénerna, varför då inte använda det gratisvirke vi faktiskt lyckats åstadkomma?

staketnära2

Några staketstolpar bankades ner i jorden och sedan trasslades syrengrenarna fast i dessa. En felplacerad hassel fick också offras och för att berika vårt ”naturliga” staketprojekt.

staketvykb

Grenarna kommer ju efter hand att gå sönder och ruttna, men det gör ingenting, för varje år kan vi fylla på med nya grenar ovanpå de gamla. Vi tänkte också plantera lite murgröna som gärna kan få trassla sig in bland pinnarna. Det borde kunna bli ett riktigt levande staket som kan passa både växter och småkryp…

fasanVår egna stjärtlöse trädgårdsfasan väntar tålmodigt på att allt ska bli klart. Han gillar trassliga och snåriga miljöer att gömma sig i tills stjärten växt ut igen.

Varsågod, säger vi! /S

Nya former i Körsbärsträdgården!

vytvåklippta

Så börjar det sakteliga bli höst och man kan börja greja på allvar i trädgården! Det är befriande att kunna gräva en grop eller röja bort lite bös någonstans utan att behöva vara orolig för att det snabbt ska koloniseras av något piggt och spridningsvilligt grönt…

körsbärsbenved

Körsbärsbenved, Euonymus planipes, sprider höststämning. 

Det har blivit dags att ge Körsbärsträdgården ett lyft. När vi började anlägga denna del var det viktigast att snabbt få jorden täckt av något som inte var kvickrot, kirskål, hallon eller nässlor. Efter en eller två säsonger med täckduk blev Flocknäva och Jättedaggkåpa lösningen på detta. Mellan Körsbär, Magnolior och diverse andra buskar och träd petade vi ner så mycket av de två perennsorterna som möjligt. Det blev väldigt lyckat, nästan inget ogräs orkade ta sig igenom det täta marktäckarskiktet.

kärramnävorFlocknävor. Helt enkelt en av världen bästa marktäckare. Kan även täcka in en hel skottkärra….

Efterhand kompletterade vi med andra tåliga perenner såsom Kaukasisk förgätmigej, Hosta, Ormöga, olika prydnadsgräs, Helenium och lite annat. Planteringen blev i och med detta lite mer varierad. Dock är både nävor och daggkåpor riktigt dominanta, så våra kompletteringsperenner fick en ganska tuff start när de skulle etablera sig. En rensning och gallring av marktäckarna behövs alltså för att få fart på mångfalden.

iris

Lite strandiris att dela på.

För några år sedan planterade vi några Thuja Smaragd för att ge Körsbärsträdgården lite vintergrönt och några fasta former att vila ögonen på. Thujorna har tagit sig bra och de sticker upp som tjocka utropstecken i allt det gröna. Kruxet är bara att just utropstecken är inte formen vi behöver just här. Vi trodde nog det i början, men allt eftersom åren har gått  har vi märkt att de faktiskt inte syns. Vad ska vi då göra åt detta?

vyöstoklippt

Nävorna har röjts undan. Kvar står en ensam thuja och väntar på att något ska hända.

Svaret blir att helt enkelt ändra formerna på thujorna. De tål ju att klippas, så det är bara att sätta igång!

sklipper

Med skräckblandad förtjusning börjar vi forma thujan. Det är lite läskigt, men oj så roligt!

Såhär i början ser det kanske lite futtigt ut, men nu när vi toppat thujorna lär de nog satsa på att bredda sig (eller är det kanske mer korrekt att säga att de skickar ut alternativa toppar som tävlar om att nå högsta toppen först…). Hur som helst kommer vi att vara där med sekatörer och frisera så att vi får det som vi vill ha det.

rplanterargräs

Ett Miscanthus ”Malepartus” får ge thujan sällskap.

Vi har tänkt komplettera med fler former, kanske några idegranar och bokar lite här och var som ger andra former och uttryck. I och med att vi nu får lite mer formstarka element dyker nya perennidéer upp. Mellan formerna bildas mindre rum som gör hela planteringen lite mer spännande. I stället för stora områden med nävor får vi alltså möjlighet att skapa mindre (kanske bara ett par kvadratmeter) ytor med helt andra växter. Bara fantasin sätter gränserna….. Vi återkommer med mer info om hur det artar sig! /S

paj….en björnbärspaj med lite glass och kaffe passar bra som belöning för ett väl utfört arbete….

Höstbeskärning och kompostering

lyktavyVilken underbar helg vi haft! Vilket fantastiskt brittsommar-väder! Lata dagar i trädgården med en värmande sol och hög, klar luft.

verandanDe piggt röda lyktorna påminner om helgens kräftskiva och de ger en munter färgklick till vår utsikt.

buxvyNågot som inte blir så bra i knivskarpt septembersolljus är foton av pyssel i trädgården. Tidiga morgonbilder fungerar men inte när man väl grejar under dagen! Nåja, jag har sysslat med beskärning de senaste dagarna. Sådant som hamnat lite på efterkälken men som behöver göras nu, några grenar på magnoliorna, häggmisplar som behöver stammas upp, idegranar som behöver friseras, blåregn som måste begränsas, osv.

taxterI Körsbärsträdgården har vår lilla idegransberså blivit friserad. De mörka idegranarna och thujan bildar en fin fond åt de lysande prydnadsgräsen som nu börjar ta sig ordentligt. Gräsen fångar morgonljuset i sina vippor och gör idegransterrassen överjordiskt vacker, så vacker att man känner sig tvungen att kravla sig upp riktigt tidigt bara för att få njuta av scenen.

kvarnSom sagt, några bra arbetsbilder på klippning blev det inte, men här hamnade i alla fall alla grenar till slut. Vid vår mycket käcka kompostkvarn!

kompostEn liten stund senare har de blivit ett fint strö som hamnar på komposten. Medan jag vänder ner det nya kan jag belåtet konstatera att materialet under är mörkt, ångande och fyllt av pigga maskar! Det känns alltid lite extra bra när man kan återbörda det man tar från trädgården till kretsloppet i komposten. /R

Buxbomsklippning!

rklippermutsiktSå var det dags för buxbomsklippningen igen. De nya gröna skotten har nu vuxit ut ordentligt och våra buxbomar ser ut som lurviga mjukisdjur som inte bildar någon vidare kontrast till de lika yvigt lurviga rabatterna runt omkring!

vypyramidbuxterKontrasten mellan det strikt hårdtuktade och de frodiga rabatterna är väl aldrig så viktig som i juni då växtkraften verkar vara på sin topp!

rklipperruta

Jag har alltid tyckt om att klippa buxbom, det är en utmaning som kräver full koncentration, det enda du kan tänka på är att överföra formen från hjärnan till saxen. När man är färdig är det inte bara buxbomen som blivit fin, det ser ut som om man gett rabatterna runt omkring ett ansiktslyft också…

vywisteriaDen ”lilla” buxbomsbollens prydliga nyfrisering får den stora bollen att se ut som en skäggig hippie! Det skall åtgärdas… Härligare arbetsmiljö får man leta efter, i luften hänger tunga dofter av blåregn och syren.

pyramidbuxterNu är vår trädgårdsentré nästan helt hemlig, övervuxen av vitt blåregn som i år faktiskt är fullt av låååånga vita klasar som snart skall till att slå ut. Även innanför entré är gången nästan dold av jättedaggkåpa, aklejor i många färger och limegrön hosta och över alltsammans blommar våra blomsterkorneller och skogsolvon.

krukaobuxmolnDet är en knasig säsong, kallt och bedrövligt, men kylan har åtminstone bromsat upp blomningen lite så att man hinner njuta av den. Förra året var vi mitt upp i rosenblomningen så här års, nu har inte ens luktpionerna slagit ut än! Kanske kommer de att blomma precis samtidigt i år…? Glad midsommar! /R

Vill du läsa mer om hur vi klipper vår buxbom? Läs mer HÄR!

Läs om hur vi gjort för att undvika buxbomssvampen HÄR!

Fjärilsbuskar!

storabuskenÄntligen lite värme! Under helgen blev det mycket stökande i trädgården och jag bestämde mig för att nu är våren här för att stanna. Alltså åkte skuggväv av från kinkiga rosor, skyddande löv och grenar rafsades bort från löjtnantshjärtan och moderna buskrosor beskärdes. Dessutom klippte jag ner våra fjärilsbuskar som hela vintern varit riktiga prydnader med sina bruna fröställningar.

rklippervidväggBuskarna har egentligen inte alls frusit ner under den milda vinter som varit, men om man inte klipper ner dem nu blir de sannerligen inte vackra. De skjuter helt enkelt bara upp nya tvåmeters årsskott ovanpå de gamla och sedan kommer blomkolvarna högst upp där man varken kan njuta av blommor eller fjärilar! (tro mig vi har provat…)

klippSom vanligt får man se till att klippa så nära ett vitalt skott som möjligt.

klipptDetta är vad som blev kvar! Det är verkligen ett under hur mycket det kan växa på bara en säsong.

rmedbösI princip klipper man bort hela busken…men som sagt, det är så det skall vara! Jag har redan börjat drömma om moln av fjärilar…! /R

Havtornsdilemma

visset3Vi har varit så nöjda med våra uppstammade havtornsträd, de har givit en silvrig medelhavskänsla till Rosenterrassen och har med sin knotighet påmint litegrann om gamla olivträd. Förra året bröts ett av träden när vinden tog i som allra mest. När vi sedan grävde upp trädet såg vi att rötterna liksom trasslat ihop sig i en kompakt klump. Det såg ut om ett klassiskt exempel på rotsnurr i en för liten kruka. Underligt tyckte vi, eftersom rötterna såg fina ut vid planteringen och inte alls uppvisade några ”snurrtendenser”. Kanske ett måndagsexemplar?

visset4

Nu har vårt andra havtorn också börjat ge med sig. Det tidigare så pigga och fräscha silvriga inslaget har blivit risigt, visset och brunt. Visst, det börjar bli höst och växternas blad börjar gulna och falla, men nån måtta får det allt vara. Helt klart är det något knas även med havtorn nummer två. Vissa partier är helt döda och andra börjar få den där mer gula tonen under barken i stället för den friska gröna. Något måste göras.

röjningDet föll på min lott att ge mig i kast med en avverkning… Även om jag ser glad och käck ut på bilden är jag inte helt nöjd med situationen, jag gillade verkligen våra havtornsträd! Rötterna på havtorn nummer två uppvisade samma egendomliga snurr som rötterna på det första. Det verkar helt enkelt som att våra havtorn inte är anpassade till ett liv som träd. Kanske ska man låta havtorn få växa fritt i sin mer ursprungliga snåriga buskform? Med alla sina rotskott bildar de ju snabbt nya buskiga snår och det är nog så de trivs bäst. Men visst var det värt ett försök…

utanhavtorn

En ny vy från Kryddterrassen, utan havtorn. Växterna runt omkring är nog mer än nöjda över det ljus och den luftighet som skapats. Och faktiskt känns det helt okej för oss också. Nu öppnas helt nya dörrar och möjligheter för idéer och planteringar som jag tror kan bli minst lika bra som det vi hade innan. Det är en del av charmen med trädgårdslivet, att man hela tiden blir tvungen att tänka om och förnya sig. Om allting vore statiskt skulle man aldrig få prova några nya idéer, eller hur?! /S

Slyröjning i Äppelträdgården

vybänksnöVarje år är det likadant. Efter nyår längtar jag som en tokig efter våren! Oftast brukar detta sammanfalla med en mild början på januari och jag kastar mig lyckligt ut i trädgården med spade och skottkärra. Nöjd konstaterar jag att det nästan inte är någon tjäle alls och drar igång med något stort som behöver bli färdigt inför våren. Och vad händer sedan? Ett bakslag naturligtvis, snö i massor och ruskiga minusgrader! Projektet som jag redan såg som färdigt blir inte alls färdigt och det spelar ingen roll hur mycket än vettiga människor försöker förklara för mig att det inte är något konstigt att det är kallt och snö i januari. Rastlös som en hamster i ett ekorrhjul känner jag mig i alla fall..

hallonsnårDå är det skönt att det faktiskt finns saker att göra i trädgården även om det är snö och -5 grader. Med en kraftansträngning tvingar jag mig själv att släppa det hopplösa vårprojektet och traskar återigen ut i trädgården. Denna gång rustad med lie, räfsa, sekatör och grensax och med siktet inställt på Äppelträdgården. Som ni ser är det bara till att sätta igång! Hallonsnår och gammalt gräs måste bort så att alla våra ljuvliga snöklockor kan komma fram ordentligt.

vyäppeltdsydvVi slarvade med gräsklippningen i Äppelträdgården i höstas vilket har resulterat i stora, sega grästuvor. De måste bort om snöklockorna skall synas ordentligt, men det gäller att vara försiktig!

snöklockapågFör under den nyfallna snön har snöklockorna redan börjat titta upp (det brukar de göra varje år) och jag vill helst inte trampa sönder de gröna små skotten. Jag svär dyrt och heligt att aldrig glömma gräsklippningen igen! Tack och lov skyddar paradoxalt nog snön skotten något medan jag kliver runt så försiktigt det går. Det är sannerligen inte lätt i fodrade stövlar, termobyxor och gigantisk vinterjacka..

oklipptbjörnbärInne i allt virrvarr av gräs och hallonsnår finns också ett snår med vildbjörnbär. Jag vet att många ryser vid tanken på att jag har detta otyg innanför trädgårdens gränser, men så länge man ser till att hålla det lilla snåret i schack med årlig beskärning och ORDENTLIG(!!!) klippning runt om så är det faktiskt ganska trevligt. Underbart goda bär och den tillför en viss vild romantik till vår Äppelträdgård som passar så bra här.

klipptbjörnbärMen tuff får man vara! Allt gammalt (dvs grenar som bar frukt året innan) tas bort och de nya skotten gallras och en del toppas. Alla skott som försökt ta sig utanför den lilla plätt som jag bestämt klipps också bort! Vasst och sticksigt är det och jag påminns om varför vi valde ett taggfritt björnbär till Frukt- och bärterrassen!

vyäppeltdnordostklipptSnart ligger de flesta hallonskotten på backen! Nu skall de räfsas ihop och bäras bort till vår grenkompost. Puh, mer finns att göra, men det får vänta till en annan dag för jag är helt slut och jag ser att björnbären rivit mer en en reva i mina otympliga kläder. Trött men nöjd traskar jag hem genom trädgården i den nedgående vintersolen.

snöklockornära

Jag kan inte låta bli att drömma lite om mars månad och tusentals vita klockor som dinglar hit och dit på gröna stänglar. Då kommer det trista, bruna fjolårsgräset och de stubbiga resterna av hallonsnåren att försvinna under klockornas förlåtande grönska!

snöklockornäraobiJag tror att biet på bilden känner sig ganska lycklig, vad tror ni? /R

Beskärningsdags!

Idag är det dags att ta tag i beskärningen av lite allt möjligt i trädgården. Det är nu nästan mitt i den så kallade JAS-perioden (Juli, Augusti, September) då träden och buskarna har som bäst läk-kraft.  Jag tar med mig sekatören, sågen, grensaxen och den lilla stegen och ger mig ut i trädgården. Första projektet blir vårt vita Blåregn över vår trädgårdsentré. Det är sannerligen på tiden, väntar jag lite till tror jag att Blåregnet kommer att väva in hela vårt lilla hus med sina slingrande lianer!

Som sagt, OTROLIG växtkraft!

Även på insidan av planket har Blåregnet fått växa alldeles för fritt, här har den lyckats sno in sig rejält i Blomsterkornellen bredvid. Det är bara att ge sig upp på stegen och börja kapa..

En liten stund senare har jag lyckats producera den här högen..

..och vår entré ser något mer prydlig och ljus ut!

Om någon vill veta hur man går till väga när man klipper just blåregn, kan ni kika in på detta inlägg, ”Beskära blåregn”.

Jag försöker också komma ihåg andra träd/buskar som jag har gått och funderat på under säsongen. Kanske en gren här och en där, dags att beskära dem nu! Som på vår Blomsterkornell (i bilden till höger) som hela säsongen haft en ganska irriterande låg gren precis framför ingången. Nu skall den bort!

Som vanligt lägger jag snittet vid en annan gren så att skadan snabbt kan läkas över.

Nu är grenen väck! Förutom att man slipper få den i huvudet varje gång man traskar in genom entrén kan man nu också se in i den lilla planteringen lite bättre.

Ett annat irritationsmoment har varit vår levnadsglada rosenginst som plötsligt inte tycks ha någon koll alls på hur stor den skall bli. Som ni ser är den alldeles för stor, vi kommer inte upp för den lilla smittrappan till vänster längre och den stora trappan till höger är på god väg att försvinna den också!

Samtidigt är den ju väldigt trevlig, vintergrön, pigg och frisk och på försommaren helt täckt av underbara, vinröda blommor. Jag måste alltså gå varsamt fram så att buskens karaktär inte går helt förlorad..

Den här typen av buske är svår att ”formklippa”. Risken är nämligen att de yttersta topparna som klipps av dör in en bit och busken får som en trist, gråbrun färgton längst ut på de annars vintergröna grenarna. Man bör istället försöka klippa vid en annan gren eller ta en hel grövre gren ända nerifrån buskens bas. På så sätt föryngrar man samtidigt busken.

Klippt! Kanske blev den lite väl spretig men trapporna var ju tvungna att fredas. Luftigare ser den i alla fall ut och nu kan man faktiskt gå obehindrat även i den lilla trappan!

Härligt! Nu kommer jag till och med åt att rycka några maskrosor som vuxit i skydd av ginstens grenar hela sommaren..

Beskärningen går vidare, jag tar några grenar på magnoliorna i Körsbärsträdgården och sedan är nästa stopp vårt plommon på Frukt- och bärterrassen. Detta lilla träd kommer att ha väldigt begränsat utrymme för sin trädkrona i framtiden och därför är det bra att börja beskära det tidigt när grenarna ännu är lätthanterliga. Ju äldre trädet blir desto grövre blir grenarna och desto större blir snittytorna och stora ingrepp är svårare för trädet att läka. Det gäller alltså att ha en plan klar för hur man vill att trädet skall ta sig ut redan från början (om man inte har obegränsat med plats förstås!).

Puh! Många grenar blir det, trots att jag inte tagit så mycket på varje träd/buske! Även om det blir en del spring hit och dit för några enstaka grenar så vet jag att jag kommer att vara tacksam nästa år när säsongen väl drar igång.. /R

Formklippa buxbom

Då var det dags igen! Trots buxbomssvampens hårda härjningar under sensommaren förra året har vi faktiskt några kvar att klippa i år! Det hade man sannerligen inte kunnat tro då.. Det kändes verkligen hemskt att gräva upp så många älskade plantor och elda upp dem, men när det väl var gjort var det faktiskt enklare att gå vidare!

Vildrufsigt och oklippt! För att försöka minska spridningen av svampen rengör jag skären på saxen med t-sprit nästan mellan varje planta.

Här har jag precis börjat på vårt stora klot! Det gäller att inte bli för petig, då kan det lätt bli hackigt. Bättre att arbeta fort och i stora tag.

Oklippt..

..och klippt!

Vill du veta hur man klipper? Det har jag skrivit grundligt om i ett tidigare inlägg som du kan läsa genom att klicka här: Klippa buxbom!

Oklippt..

..och klippt! Till höger vid pyramidens bas kan man se var den lilla häcken växte in förut. Den var först med att visa sjukdomstecken i form av bruna, döda fläckar och de var alla på baksidan, åt rabatten till.

Det är helt klart så att de plantor som stått i rabatterna med jord och perenner runt omkring sig är de som klarat sig sämst. De som står planterade med grus eller sten kring fötterna (givetvis jord under..) och lite mer luft omkring sig verkar må mycket bättre, i alla fall för tillfället. Vi har därför försökt att ”lufta” lite mer kring de plantor som finns kvar och om det går även lägga lite sten och grus kring basen på dem.

Förra året gick det alltså en låg, formklippt häck mellan den lilla pyramiden och det stora klotet, men den var vi tvungna att ta bort. Nu skall perennerna istället få häva sig fritt över muren och knyta an lite till vår härligt yviga trädgårdsentré (upp till vänster).

Det här är inte optimalt.. Den här lilla pyramiden måste få lite mer luft omkring sig! Och det skulle inte bara gynna plantans hälsa utan också tålamodet på den som klipper (ibland önskar man att man hade armar som en bläckfisk och kunde hålla undan alla nyfikna perenner samtidigt som man klipper..)!

De sista spretiga tussarna längst upp på vårt stora klot måste vi ta stegen till hjälp för att komma åt. De första åren var det väldigt krångligt att få till det, men desto mer man klipper, desto enklare och tydligare blir formen. Nu kan man nästan bara ”vila” saxen på formen och ta de utstickande årsskotten.

När Rosenterrassen blommar som mest är det skönt med de fasta, tydliga formerna som vilar på Buxbomsterrassen (upp till vänster i bilden).

Om man kan dra någon lärdom av den trista upplevelsen av buxbomssvampen så är det nog att mångfald alltid är att föredra. Naturen verkar avsky monokulturer och gör allt för att få bort dem! Att försöka använda sig av olika typer av växter i trädgården gör att den blir mindre känslig för sådana här angrepp, om någonting dör kan något annat ta vid! Istället för bara formklippt buxbom kanske man även kan ha formklippt idegran, liguster, dvärgsyren eller varför inte åbrodd!? Och istället för bara rosor kan man ha allsköns perenner och ett- och tvååringar! Vi tänker i alla fall försöka att undvika att bli alltför beroende av en enda art i framtiden. Buxbomsterrassen kommer fortfarande ha en del buxbom, men här kommer också finnas andra spännande formbara växter! Trädgårdsrummets stomme är fomklippt, men byggstenarna är olika../R