Nya bisysslor!

lådaSå var det äntligen dags! En kulen kväll för två veckor sedan åkte jag och hämtade en dovt surrande låda full av otåliga bin. I lådan skulle det finnas en bidrottning med ett rejält hov av arbetsbin färdiga för inflyttning i vår renoverade bikupa. Läs mer om våra biförberedelser här.

kupa2När jag frågade vår trevliga ”bi-leverantör” om binas humör och vilken biodlarklädsel jag borde använda svarade han kort och gott – Klä dig så du känner dig trygg! Eftersom jag är nybörjare inom området kändes min vita astronaututstyrsel lämplig att börja med… Lite pirrigt var det allt när jag började förbereda kupan för inflyttning, men framförallt väldigt, väldigt roligt!

kupaI utkanterna på kupans yngelrum placerade jag några ramar med förmonterade vaxmellanväggar för bina att bygga vidare på. Mellan dessa satte jag sedan ramarna med bin som jag fick med i den lilla surrande lådan. På med täckbrädor och tak och sedan var det bara att vänta på att bina skulle göra sig hemmastadda.

fluster4De första dagarna hände i princip ingenting. Vädret var regnigt och blåsigt, så bina höll sig förståeligt nog inomhus. Men så en dag började vi se hur det rörde sig på flustret! Några bin flög lite på måfå runt kupan, mest för att orientera sig antar jag, och efterhand blev de fler och fler.

fluster3Så fort vädret är hyfsat är det nu en strid ström av bin som flyger till eller från kupan. Nu när bina verkar ha etablerat sig har jag kikat lite bland ramarna och hittat många livliga bin och en välmående drottning. Flytten verkar ha gått bra!

fluster2Tydligen finns det pollen i närheten…

biogurkörtDetta har blivit en allt vanligare syn i trädgården och vi hälsar med glädje dessa nya pollinatörer välkomna till vår trädgård!

/S

 

Våryra!

kökstdNu är det verkligen gasen i botten som gäller! Vi fnattar hit och dit i våryran, sätter potatis här, sår lite frön där och täcker in alltsammans med fiberduk…

rklipperFjärilsbuskarna och de moderna buskrosorna har klippts ner i helgen och det var ganska skönt att bli av med de torra gamla buskarna. Nu kommer de snart att börja om från början igen med nya, gröna skott.

vhusBlomstergården har också börjat bli redo för säsongen, bäddarna är rensade och gödslade. Det finns något otroligt kreativt lockande över ”tomma” bäddar med jord, man kan fylla dem med vad som helst!

möblerMöblerna har släpats fram ur sina vinterförvar och har nu ordentligt rengjorts och oljats. Nu står de där och väcker längtan efter soliga utefrukostar och sena, ljumma sommarnätter…

ekorreMen det är sannerligen inte bara vi som har bråttom i trädgården. Det prasslar och piper i buskar och snår och ibland får man ducka när ett kärleksyrt mespar kommer farande över terrasserna. Ekorren vet ingen vad den har för sig, men fasanen har skaffat höna och jag kan bara hoppas att de inte försöker boa på Rosenterrassen bland de sköra riddarsporrarna.

stareKriget om holkarna är också igång. Aldrig är de tillräckligt många! Här har en stare utropat herravälde över en mesholk. Hur de tänkt sig att komma in i det lilla hålet verkar inte bekymra dem särskilt.

blåmesPå Rosenterrassen står den ständiga striden mellan blåmesar och talgoxar. Här ses krigsberedd blåmes med den imponerande tofsen uppfälld…

vykbMot kvällen sänker sig trots allt lugnet över trädgården. Vi stapplar in, alldeles för sent och med ömmande ryggar, men fyllda av trädgårdslycka. Mesar och talgoxar har tystnat, kanske somnat och stararna samlar sig i fågelbärens högsta toppar för att sjunga. Det är en härlig tid. /R

Biodling på gång!

snöklockorochbi

En trädgård förknippas i första hand med växter av olika slag, konstigt vore det ju annars. Träd, buskar och blommor är liksom grejen med det hela. Men tänk om trädgården bara innehöll det där gröna? Inga maskar, skalbaggar eller smågnagare. Inga sjungande fåglar. Inget surr från små insektsvingar. Då skulle den vara helt livlös, ointressant och framförallt icke fungerande. Därför ska man välkomna djurvärlden in i trädgården också! (Det finns förstås vissa undantag och jag tror de flesta vet ungefär vilka djur vi helst vill vara utan…).

bisnöklocka

Som varande lite av en naturnörd känner jag ett behov av att öka mångfalden i trädgården. Bra och nyttiga djur vill vi ha fler av. Bin till exempel, varför har vi inga bin? Vi måste ju ha bin! För ett par år sedan gick jag en kvällskurs i biodling och jag var superladdad att snabbt komma igång med kupor och honung. En begagnad kupa, en honugsslunga och diverse tillbehör införskaffades, men av olika anledningar har det dröjt ända fram tills nu innan jag kommit igång med det hela. Förra veckan beställde jag ett bisamhälle (eller rättare sagt en drottning och ett litet hov av arbetare) från en lokal biodlare. Leverans förväntas under april eller maj.

kupa1

I helgen började jag skrapa bort färg från vår något sargade bikupa…. Nu äntligen är vi igång!

kupa2

Själva taket är skrapat och slipat, bara resten kvar!

Kupan ska placeras i slänten bakom vårt gamla svinhus. Där har bina Äppelträdgården precis utanför dörren och resten av trädgården bara en liten bit bort. En härlig bonus för hungriga bin som lurats ut för tidigt av en varm vårsol är att marken i Äppelträdgården är täckt av snöklockor i februari och mars. En riktig pollenbuffé!

snöklockorTrevlig utsikt från bikupan i början av mars.

Så här års tänker man mycket på våren och det är just på våren det är särskilt viktigt att det finns något för bina att äta. Kanske har bisamhället haft en tuff vinter med lite för få överlevande? Flyger de då ut ur kupan utan att hitta någon mat är det inte säkert att de ens klarar sig. Efter en snabb inventering i trädgården inser jag att vi utan att riktigt tänka på det har ordnat en härligt bivänlig vårträdgård!

helleborusonarcNär snöklockorna gjort sitt och vi kommit till april kan bina välja och vraka bland vårblomningen. Narcisser, julrosor, pärlhyacinter och en massa annat bjuder på både pollen och nektar.

körsbärsträdet

Jag ser fram emot att få sitta i gräset under vårt bigarråträd en solig dag i maj och lyssna till det intensiva surrandet bland blommorna. Kanske det är våra egna bin vi får lyssna till i år?… /S

 

Grönt på utsiktsterrassen och trevligt besök!

vhusvyVår utsikt blir mer och mer höstlik för var dag med gulbruna åkrar och här och var flammande röda trädkronor mitt i allt det mörkgröna.

vyhelaFukten och det milda vädret har gjort att vår nya gräsyta har grott på nolltid och vi har faktiskt redan hunnit klippa den en gång. En rutig matta! Det kommer nog att bli fint när vi planterat upp lite mer runt om så att den nu lite stela ytan får en mjuk, yvig inramning.

grönsiska3Nu till någonting helt annat! Varför skall man ha älggräs? Tja, förutom att de har ljuvligt duniga blommor och vackra fröställningar så är de tydligen oemotståndliga för småfåglar! Den här lilla tonåriga grönsiskan var så helt uppslukad av maten att den inte märkte de märkliga fotograferna som smög runt i buskarna.

grönsiska2grönsiska1Extra gott och trevligt när man har tak av Jättetåteln Molinia `Transparent´.

portalvykryddterDet är höst i trädgården också. Inte så mycket än, men här och var lyser ett illrött blad och växterna ser trötta och lite slitna ut. Det börjar helt enkelt bli dags att göra i ordning inför vintern, krukor skall tömmas och tas in, fontänen täckas, beskärningen göras färdigt och så vidare. Men det är också tid för nya drömmar! Vårlökar inför nästa år har kommit i två stora kartonger och nu får man försöka minnas hur planeringen såg ut när de beställdes i somras. Spännande! /R

Tid för fjärilar!

solhatt

De senaste veckornas soliga värme har fått trädgårdens insektsbestånd att fullkomligt explodera! Små moln av allehanda flygfän fladdrar runt omkring en överallt när man går längs trädgårdsgångarna. Allra mest finns det förstås av blomflugor och humlor och de alstrar också det där behagliga surret som gör att trädgården känns så varm och levande. Om humlorna och blomflugorna står för den bakomliggande ljudmattan så har fjärilarna fått den lite mer framträdande rollen som trädgårdens flygande färgklickar. Tyst och fjäderlätt flyger de runt och är dekorativa var de än slår sig ner. Hög- och sensommartiden är alltså en högst välkommen tid för en fjärilsfantast… Följ med på en liten bildkavalkad från den ”flygande trädgårdsvärlden”:

pärlemor1

Anisisopens blommor är riktade neråt vilket gör att alla fjärilar på ett lustigt sätt hamnar uppochner när de är på nektarjakt. Här är det en silverstreckad pärlemorfjäril som sörplar lite nektar från en av blommorna.

pärlemor2Det är de ljusa strecken på bakvingarnas undersida som gett den silverstreckade pärlemorfjärilen dess namn. Det går förstås att artbestämma den genom att titta på den lite mer färgglada ovansidan, men många pärlemorfjärilar är så lika varandra att man kan behöva se undersidan också för att vara säker på vilken fjäril man tittar på.

nässel

En ”helt vanlig”, men ack så vacker nässelfjäril besöker också anisisopen. Uppochner förstås…

kartfjäril2Olika allium-arter är också populära bland fjärilarna. Här är det blomman hos en kantlök som fått besök av en kartfjäril.

Kartfjäril1

Kartfjärilen har inte funnits i Sverige mer än några årtionden och innan vi flyttade hit hade jag aldrig lyckats se något exemplar annat än på bild. Den verkar sprida sig stadigt över södra Sverige och har här blivit riktigt vanlig. Vi ser den flyga i trädgården varje sommar från början av juli och framåt.

påfågel2Buddlejan lockar alltid till sig fjärilar och det förstår man när man känner den honungstunga doften från blommorna. Många fjärilar verkar ibland bli så upptagna av att dricka denna exceptionella nektar att de ofta glömmer eller struntar i att fälla ut vingarna ordentligt. Då ser man hur väl kamouflerade de kan vara om de vill. Det är svårt att förstå att fjärilen på bilden är av samma art som den på nästa bild..

påfågel Det finns liksom inget mellanting, hos Påfågelögat är det allt eller inget!

gräsfjärilDen röda solhatten är ytterligare en av alla fjärilsmagneter en trädgård kan erbjuda. En Svingelgräsfjäril låter sig väl smaka!

citronohumlaAtt försöka skapa en trädgård där både växter och djur trivs är för oss en självklarhet och  under vissa tider visar det sig extra tydligt om man har lyckats eller ej. Har man gjort rätt får man garanterat sin belöning. För tillfället är det en flygande belöning som gäller hos oss! /S

Vinterfåglar!

gulsparvar

Precis som tidigare år har vi ägnat den sista helgen i januari åt att räkna antal bevingade besökare vid vårt fågelbord. Det är lika roligt varje gång, för man vet aldrig riktigt vilka fåglar som dyker upp. Sveriges ornitologiska förening står bakom arrangemanget och vill du veta mer kan du klicka här, så kommer du till deras hemsida.

gulsparv

En rufsig gulsparv försöker hitta lite värme i januarisolen.

Vintern ändrade ju för inte så länge sedan skepnad från mild och grå till kall och vit. De tappra rödhakar som hoppat runt i trädgården (och faktiskt ibland sjungit en och annan strof för oss) verkar nu vara försvunna. I stället har grönfinkar, gråsiskor och pilfinkar ökat i antal. Typiska vinterfåglar alltså, och det var bland annat sådana vi fick se hos oss under helgen.

pilfinkar

Pilfinkar ser man sällan ensamma. De verkar trivas tillsammans och lever helt klart under mottot ”the more the merrier”!

För flera år sedan fanns det väldigt mycket fasaner här omkring. Pigga välmående rävar har dock sett till att antalet fasaner varit lågt de senaste fyra åren. Kanske har rävarna blivit lite färre nu, för i år har ett helt gäng fasaner hittat till vår trädgård. Två stöddiga herrar och tre lite mer värdigt uppträdande fasanhönor. Precis vid ingången till uthuset där vi förvarar ved växer en gammal trasslig kaprifol med fötterna i ett snår av högt fjolårsgräs. Där brukar en fasanhöna hålla sig gömd och det är helt omöjligt att få syn på henne även om man kikar riktigt noga. När man tröttnat på att leta och försiktigt öppnar dörren till uthuset flaxar hönan upp med ett ljudligt brak. Jag blir lika rädd varje gång…

bofink

En bofink som kanske ångrar sitt beslut att stanna kvar över vintern… 

Det är fascinerande att det även vintertid kan kvittra av liv bland avlövade buskar och snår och kan man med enkla medel bidra bara lite grann till detta mångfald är det helt klart värt varje ansträngning. Den uppburrade talgoxen eller den katiga blåmesen kanske tackar dig till sommaren genom att kalasa på trädgårdens alla bladlöss och larver?..

talgbollarMed dessa enkla medel hoppas vi få fler…

talgoxe…sådana här…

blåmes… och en eller annan sån här… /S

Fjärilar och deras blommor

citronCitronfjäril (Gonepteryx rhamni) har en förkärlek för röda och blå blommor. En rödviolett solhatt ger denna unga fjäril båda färgerna på samma gång!

Sensommartider är fjärilstider och det brukar även betyda härliga blomstertider. Alla nykläckta färggranna fjärilar måste ju hitta tillräckligt med nektar för att kunna bygga upp ett näringsförråd inför vintervilan. Vilken tur att så många växter väljer att lägga sin blomningstid lite senare på sommaren!

solhattEn attraktiv samling solhattar, i alla fall om man är fjäril. 

Man pratar ofta om att vissa blommor är fjärilsmagneter och att man ska plantera den och den växten för att få mycket fjärilar i sin trädgård. Det kan ibland kännas som ett lite tunt resonemang, för som vanligt handlar det om många faktorer som spelar in om man vill ha gott om fjärilar i trädgården. Framförallt handlar det om mångfald. Både inne i och utanför trädgården. Är miljön steril och enahanda spelar det ingen roll om blommorna fullkomligt dryper av söt nektar. Ytterst få fjärilar kommer att hitta till denna nyöppnade lyxkrog. Den ligger för långt från ”shoppingstråket”.

lemon queenHelianthus ‘Lemon Queen’ är ett populärt besöksmål i fjärilsvärlden. Den breder glatt ut sig och är inget för den lilla rabatten.

Det finns dock en hel del växter som kan leva upp till namnet fjärilsmagneter och bor man i en fjärilsrik trakt gör man rätt i att plantera några utav dem. Här ovanför syns den perenna solrosen ‘Lemon Queen’ som med sina enkla gula blommor drar till sig mycket fjärilar.

nässel1En nässelfjäril (Aglais urticae) har intagit en buddlejablomma.

Buddlejan, eller fjärilsbuske som den med rätt ibland kallas, lockar till sig stora horder av fjärilar. Alla verkar gilla just buddlejan och jag undrar om inte de lila varianterna är de populäraste.

silver

En luggsliten silverstreckad pärlemorfjäril (Argynnis paphia) tankar nektar.

flockelRosenflockel är nog vår trädgårds högsta perenn.

Rosenflockeln är också gångbar i fjärilssammanhang. Dock sitter blommorna så högt upp att det är svårt att få njuta av fjärilarna på riktigt nära håll. Man ser ofta (i alla fall hos oss) olika ljusa fjärilar runt dessa blommor. Mycket citronfjärilar men också de lite mindre välkomna kål- rov och rapsfjärilarna. Har man en kålväxt av något slag kan man ge sig den på att man hittar trasiga ”larvätna” blad om man har dessa bedrägligt skira fjärilar i trädgården. Det kan kläckas flera generationer av dem under en varm sommar, så det är en god idé att skydda kålplantorna ordentligt…

eryngiumAlpmartorn är poppis, inte bara hos fjärilar.

svingelgräsfjärilNågra envisa blommor hos kantnepeta dröjer sig kvar. Tydligen smaskens om man är fjäril. Här en Svingelgräsfjäril (Lasiommata megera).

Den växt som jag tycker utmärker sig mest som fjärils- och flygfä-magnet är ändå solhatten Echinacea purpurea. Den verkar helt enkelt vara nummer ett hos alla insekter.

humlorDet är trängsel i baren.. Kanske tar de sig en geting?..

tistelfjärilEn tistelfjäril (Cynthia cardui) pausar i nektarfrossan.

Det är skönt med dessa varma sensommardagar och jag njuter av allt surr och flaxande i trädgården. Det är härligt att få se hur det vi planterat och skött om uppskattas av alla fjärilar, humlor och bin. Kanske bidrar vi till att några fler klarar vintern? Jag väljer att tro att det är så. Att vi gör lite skillnad och att hela vår trädgård är en enda stor fjärilsmagnet…/ S

Mera fågelholkar!

gammal holk uppsatt

Har ni hört vad det piper och tjattrar från alla buskage just nu? Än så länge är det främst de fåglar som hållit sig hemma i Sverige som glatt sjunger in våren, men det börjar dyka upp vårpigga gäster söderifrån också. Jag tror att man idag siktade den första tranan vid Hornborgasjön, säkrare vårtecken kan knappast finnas… Alla dessa flygande filurer måste ju ha någonstans att bo och jag känner det som min uppgift att åtminstone kunna ge några fågelpar tak över huvudet. Men vill vi ha dem i trädgården måste vi vårstäda lite först!

öppnad holk

Ska man flytta in i en ny bostad vill man gärna att den är utstädad. Den förra bostadsgästens bråte får hyresvärden ta hand om (i det här fallet är det jag som är hyresvärd…).

gammal holk1En viss renovering kan också vara på sin plats. Just denna holken är vår äldsta och mest använda. Taket är alldeles trasigt och ingångshålet är upphackat av alla tidigare hyresgäster. Min erfarenhet från fågelvärlden säger mig dock att gammalt och slitet funkar allra bäst. Ingen mes eller fink vill ha nytt och fräscht eller ”romantiskt vitt”…

gammal holk nytt tak

För att bibehålla den slitna looken men ändå kunna erbjuda en attraktiv bostad har jag på den här holken gjort en liten takrenovering med överbliven takpapp från vårt eget hus. Shabby chic?

bomaterial

Olika fåglar ”boar” på olika sätt. De tre nedersta högarna med bomaterial och den i mitten har samlats in av mesar och en svartvit flugsnappare. Mjuk mossa och blandat finfördelat ”bös” har formats till mysiga små bohögar som fyller upp en ganska stor del av holkarna. Annat är det med stararna (de tre översta högarna). De samlar inte in mer än nödvändigt utan nöjer sig med små mängder grova grässtrån, småpinnar och i ett av bona  ett par slitna fjädrar från en kråka eller kaja. Det verkar som att stararna har mer bråttom att producera ägg än vad småfåglarna har.

takpappJag har som mål att varje år utöka antalet holkar i vår trädgård. 2013 är inget undantag, men i år blev det köpeholkar i stället för hemmabyggen. De holkar jag köpte hade alldeles för klena tak så jag satte dit samma sorts takpapp på de nya som på den gamla renoveringsholken. Kanske kan det få dem att hålla lite extra länge?

holkuppsättningJag gillar talgoxar, men jag är inte lika glad åt deras energiska sång klockan halv sex på morgonen utanför sovrumsfönstret. Därför får talgoxbostäderna hamna en bit bort i gamla äppelträdgården. Ingångshålet i en talgoxholk är ungefär 30 mm i diameter och då passar den storleken även till andra fåglar såsom svartvit flugsnappare eller rödstjärt. Vi får väl se vem som kniper det hyreskontraktet!

mesholkPå rosenterrassen placeras en holk lämplig för småmesar. Ingångshålet är 25 mm och det är förmodligen blåmesar som kommer att flytta in i just denna holk. Vi har lite entitor här omkring också, men de brukar inte bo inne i vår trädgård. Vår förhoppning är att blåmesarna ska hjälpa oss med bekämpning av löss och larver på framförallt rosorna. Den nya hyresrätten borde vara attraktiv bland mesarna med sitt unika ”matnära” läge…

holk ärlaI somras hade vi några sädesärlor som sprang runt på rosenterrassen. Jag vet inte riktigt var de hade sitt bo, men i år tänkte vi locka dem med en holk lämplig för just sädesärlor. Förhoppningsvis kommer växtligheten runtomkring skydda tillräckligt så att ärlorna kan få boa i lugn och ro. Det finns också en möjlighet att den gråa flugsnapparen flyttar in i holken, de gillar nämligen samma typ av bostad med en större rektangulär öppning i stället för det vanliga runda hålet.

sångsvanar1När jag blev färdig med alla holktömningar och uppsättningar hörde jag ett välbekant läte ovanför huvudet. Det var några sångsvanar som hade den goda smaken att flyga förbi just vår trädgård. Jag beklagade att vi tyvärr inte hade några holkar åt just dem men att de var hjärtligt välkomna ändå. Just nu är allt som har med våren att göra hjärtligt välkommet!/S

Vinterfåglar!

vingar

Såhär års när allt är fruset och kung Bore tagit ett stadigt grepp om trädgården måste man försöka tänka på annat än fluffig jord, färgglada blommor och frodig grönska. Även om det kan kännas härligt att drömma sig bort till varmare årstider blir man nedstämd så fort man tittar ut genom fönstret och ser allt det där kalla utanför. Håller man ändå kvar blicken en liten stund ser man att det rör sig överallt. I träden, buskarna och i perennernas fröställningar flaxar det runt en massa småfåglar som gör allt annat än går på sparlåga. Det är dessa små vänner man får vända sig till för att återfå hoppet om en kommande vår.

nötväcka2Nötväckan är en av de kaxigaste gästerna vid fågelbordet. Ve den som vågar komma emellan den och ett solrosfrö… Kolla in klorna…

För att kunna njuta så mycket som möjligt av våra övervintrande stannfåglar brukar vi göra i ordning en liten matningsstation till dem. Detta har vi gjort varje år sedan vi flyttade hit, så jag har svårt att tänka mig en vinter utan denna välbesökta fågelcentral. Inte för att fåglarna direkt förväntar sig hjälp, men de uppskattar säkert lite extra föda under de kallaste vintermånaderna.

talgoxekläng

Ett typiskt mesigt sätt att äta mat – uppochner..

Just denna helg som kommer nu, jag tror det brukar vara sista helgen i januari, anordnar SOF (Sveriges ornitologiska förening) en vinterfågelräkning för alla Sveriges fågelmatare. Man ska helt enkelt försöka räkna hur många fåglar och av vilka arter som äter av de frön och nötter man lagt ut. Jag tror man har hållit på med detta under åtminstone sju år och intresset verkar växa för varje år. Gå in på hemsidan och läs mer om hur det går till. Förutom att det är väldigt kul att få lite koll på vilka arter som finns i trädgården gör man en riktigt god gärning för fågelforskningen.

domherreFinns det någon vintrigare vinterfågel än domherren? Vi har några stycken i trakten som kommer och äter solrosfrön ibland.

Vad ska man mata med då? Ja, det finns massor med olika frön i handeln och det verkar som att det mesta går hem hyfsat bra (fåglarna är ju som sagt glada att de får mat). Hos oss är det solrosfröna som är mest populära. Vi har provat en del olika fröblandningar, men det är till solrosorna våra fåglar återkommer hela tiden. Detta gäller även typiska hampfröätare som grönfinkar och domherrar, så numera vi har nästan skippat hampfrön och korn från vete och havre.

pilfinkPilfinkarna är flitiga fågelbordsbesökare. Här sitter en av dem på en forsythiagren och undrar hur länge jag ska stå och störa med min kamera…

blåmestalg

Kan jag sätta i mig hela tro?

Talgbollar och jordnötter får inte saknas hos oss. Särskilt mesfåglar verkar gilla fettrik mat. Kanske har de högre förbränning än sparvar och finkar? Eller så beror det helt enkelt på deras näbbar. Kraftiga näbbar kan krossa hårda fröskal medan små klena sådana behöver  lite mjukare föda.

koltrast

En ung koltrast försöker hitta lite värme i den bleka vintersolen.

Vi brukar lägga ut äpplen också och det är populärt bland koltrastarna. Det som är extra roligt är att våra egna äpplen är mycket mer populära än de som köpts i affären. Kanske tilltalas inte trastarna av namn som Pink Lady eller Gala? Närproducerat fick plötsligt en ny innebörd..

hackspett

En större hackspett har hittat lite smaskigt fett på en stolpe.

Fett är som sagt eftertraktat bland de flesta fåglar och i år har vi provat att ge dem ister. Vi har smält ner en del och blandat med frön, russin och nötter i en liten kakform. När blandningen väl stelnat har vi petat in klumpen i en gammal tom kokosnöt – väldigt populärt bland mesar. Vi har också smetat ut ister på stolpar och pinnar runt omkring vårt fågelbord och det har uppskattats framförallt av hackspettar.

talgoxeSveriges i särklass vanligaste fågelbordsbesökare – Talgoxen.

Jag gillar fåglar. Har alltid gjort det. På helgmorgnarna brukar jag fastna vid fönstret en lång stund för att se vilka gäster vi har just idag. Det skiftar från dag till dag och har man tur får man syn på någon lite annorlunda besökare som stenknäck, bergfink, bofink eller en sur sparvhök som placerat sig på fågelbordets tak. Av någon konstig anledning är det alltid helt tomt på andra fåglar just när sparvhöken är framme…

blåmes

En frisk färgklick i en annars ganska grå och kall vintertid. 

Det finns inte mycket som är mesigt med blåmesen. Med undantag för nötväckan är det nog vår tuffaste fågelbordsbesökare. Precis i början av vintern var det en blåmes som jagade bort alla andra fåglar från fågelbordet. Jag stod och tittade en bra stund på skådespelet och insåg att om detta fortsatte skulle resultatet bli att ingen fick äta någonting alls. Hur tänkte den lilla mesen egentligen? Skulle ingen få överleva? Som tur var avslutades den envisa jakten efter någon dag och det allmänna fröknaprandet återupptogs.

ekorreSlutligen har vi vår senaste kompis. Med smak för det mesta ger vår ekorre sig på allt som går att tugga på. Idag har jordnötsautomaten fått sin botten avgnagd och väldigt få andra fröätare har tolererats vid fågelbordet. Kanske är han/hon med i blåmesklubben? Det är dock väldigt underhållande att se denna stora gnagare balansera på stolpar och talgbollar och vanligtvis brukar den samsas bra med fåglarna. Vi får hoppas att den stannar över helgen så att vi kan notera den på vår fågelräkningslista…

Glöm inte räkna du också! /S

Fjärilstider!

Varma dagar med mycket sol och svaga, ljumma vindar – perfekta fjärilsdagar! Buddlejan blommar för fullt och de fjärilar som råkar flyga förbi faller genast offer för dess oemotståndliga dragningskraft. Vartenda flygfä verkar som besatta av buddlejans nektarrika blomklasar. Det är inte så konstigt att den brukar kallas fjärilsbuske…

Har man tur stannar en pärlemorfjäril (i detta fall en silverstreckad sådan) upp en stund och man kan få lov att fotografera den. Men man måste vara snabb, för pärlemorfjärilen är en rastlös själ som sällan sitter länge på ett och samma ställe. När den snabbt flaxar runt bland alla blommor har den också en förmåga att stressa upp andra fjärilar. Den liksom knuffar lite här och var och får andra mer lugna fjärilsarter att chockat avbryta sin måltid och flyga upp helt i onödan. Innan de verkar fatta vad som hänt är pärlemorfjärilen långt borta..

Citronfjärilen är alltid lika trevlig att träffa på. Den flyger riktigt tidigt på våren och brukar tillsammans med nässelfjärilen var en av de allra första fjärilar man ser. Det är hanarna som har den gula färgen, honorna är vita.

Det är inte bara Buddlejan som lockar till sig fjärilar, rabatterna är så här års fulla av alla möjliga fjärilsfavoriter. Solhatt, bolltistel, martorn, rölleka, rosenflockel och ullenternell är bara några av de blomster som fjärilarna gärna besöker.

En lite luggsliten pärlemorfjäril har hittat en röd solhatt – fast vit – att kalasa på. Så mycket som den fjärilen flyger runt är det inte konstigt att vingarna blir slitna. Ett påfågelöga suger lugnt och stilla nektar i bakgrunden.

Hos oss är påfågelögat detta års allra vanligaste fjäril. Tidigare år har vi endast haft några stycken då och då, men i år fullkomligt kryllar det av dem. De är större än de flesta andra fjärilar i vår trädgård och de märks verkligen när de flaxar förbi med tunga vingslag.

Nässelfjärilen verkar ha sin högtidsperiod lite tidigare på säsongen. När kungsmyntorna blommar som mest ser man stora mängder av denna fina fjäril. Just nu i buddlejatider syns den nästan inte alls. Undrar varför? Den har ungefär samma krav och beteende som påfågelögat och den finns det ju massor av. De kanske ligger och lurar någonstans i väntan på att tillsammans med amiralfjärilen få frossa i halvjäst fallfrukt i äppelträdgården?

En sensommarfavorit är kartfjärilen som hittat hit till oss under de senaste åren. Inte förrän i början av 1980-talet observerades denna speciella fjäril i Sverige. Den har invandrat till Skåne från Danmark och har nu hittat till oss här i Halland. Martorn verkar vara en favortiväxt…

Det som är så speciellt med kartfjärilen är att årets första generation ser helt annorlunda ut än generation nummer två. Fjärilarna på bilderna ovan tillhör den sistnämnda, den första generationen är orange med mörka fläckar och den har jag ännu inte träffat på i vår trädgård.

Ser man en obestämd, lite blek brun fjäril som flaxar förbi, sätter sig på en blomma och demonstrativt fäller ihop vingarna så att den nästan inte syns är det förmodligen någon sorts gräsfjäril. Det finns en hel massa olika arter som vid en snabb blick ser nästan likadana ut. Har man tur och får se dem sitta still ser man att de faktiskt är väldigt olika. Tyvärr lider de av samma rastlöshet som pärlemorfjärilen och sitter helst inte stilla någon längre stund. Fjärilen på bilden är en slåttergräsfjäril. Man ser det enklast på den ensamma ögonfläcken och det svagt gula fältet på det främre vingparet.

En mindre guldvinge låter sig väl smaka av ulleternellens nektar. Guldvingarna har en tråkig ovana att nästan aldrig veckla ut vingarna fullt ut. Antingen har de vingarna helt ihopfällda eller så håller de dem halvt utfällda så att man inte riktigt kan se vingarnas vackra mönster. Jag smög en bra stund på just den här fjärilen och lyckades till slut få åtminstone ett vingpar att fastna på kameralinsen.

Så slutligen en lite större fjäril som framgångsrikt skrämmer bort alla andra flygfän… Jag letar febrilt i alla småkrypsböcker jag kan hitta, men arten är mycket svårbestämd.

Jag går bet på artbestämningen, men med tanke på artens färgglada yttre och dess envisa hoppande och flaxande framför kameran tror jag att den måste höra till släktet linslusarna…. /S