Kompostering och udda blommor

kompostÄntligen börjar förkylningen ge med sig och påpälsad upp över öronen traskar jag ut i trädgården igen. Kompostering står på schemat, ett lagom ansträngande pyssel för en nyligen förkyld. Vår kompostkvarn rullas fram och sedan är det bara att mata på med klipp och grenar. Allt förvandlas till ett fint strö som skall läggas både i komposten och direkt i köksbäddarna. Och vilket strö! När jag rotar i komposten som vi började lägga i våras kan jag bara konstatera att den nästan är helt förmultnad och fylld av pigga, röda maskar.

bäddHär hamnar det nykvarnade ströet på vitlöksbädden. Av någon anledning är det så otroligt roligt att pyssla med komposten. Det känns som om det finns en mening i det man gör. De lite sorgliga resterna av sommarens överflöd försvinner ner i kompostkvarnen och ut kommer näring till nästa år. Bland maskar och ångande växtrester känner man sig överraskande nära evigheten…

prunusMen OJ! Har det blivit vår medan jag varit förkyld? Ett av våra japanska körsbärsträd verkar i alla fall tro det. I skydd bakom avenbokshäcken har en gren slagit ut i full blom!

kaprifolNär jag ser mig om väntar fler stolligheter! Kaprifolen som glatt blommat hela sommaren har satt igång igen. Vackert men tokigt.

campanulaI vårt lilla stenparti vid Verandan är det tydligen också en annan årstid där den lilla murklockan, Campanula poscharskyana `Stella´, muntert strålar emot mig. Tja, inte ser de ut som traditionella adventsstjärnor men söta är de. Trevlig första advent! /R

Apriltankar

taxusterFörkylningen håller i sig och då jag inte kan komma ut i trädgården, drömmer jag om den istället. Det finns så mycket att planera inför nästa år och mina tankar uppehåller sig kanske mest vid Körsbärsträdgården nu. Det är nämligen dags att ta bort lite mer markduk och plantera upp nya områden med lökar och perenner under nästa år. Körsbärsträdgården är ljuvlig April för mig och jag tänkte skriva lite om hur vår aprildesign ser ut!

trappanDen tidiga vårträdgården består nästan bara av primadonnor. Julrosor, snöklockor, snödroppar, narcisser, primulor och annat är vad man i floristvärlden skulle kalla ”blickfång”, dvs de drar alla uppmärksamheten till sig. I de flesta fall innebär detta att ett trädgårdsrum eller en bukett skulle uppfattas som rörig, men av olika anledningar blir det inte riktigt så på våren. Först och främst tror jag att det beror på att allt fortfarande är så avlövat och grått, det finns helt enkelt inte mycket som kan tävla om uppmärksamheten.

vidazalea

Men jag tror också att vårlängtan påverkar våra vintertrötta hjärnor. Vi vill ha färg, massor av färg, vi längtar efter otroliga blommor i överflöd! När man tänker efter är det nästan som om vår längtan framkallat dessa blommor, för mer komplicerade i uppbyggnad, form och färg än dessa tidiga vårblommor får man leta efter i fantasin!

trappannära

Vår naturstenstrappa är full av små och stora planteringsfickor.

Så tjusiga blomsterskatter vill man titta ordentligt på! Man måste kunna strosa runt i vår vårträdgård och verkligen kunna njuta av varje blomma, kanske till och med kunna gå nära, dofta på dem och kika in i blommornas vackra inre. För att verkligen framhäva dem har vi därför gjort små upphöjda ”nischer” åt dem där några av dem verkligen kan komma till sin rätt.

muscariI slänten upp mot Idegransterrassen har vi bildat ”utställningsfickor” åt fina vårblommor. Här ståtar pärlhyacinter ihop med kungsängsliljor med stenen som vacker bakgrund.

stenstolMan skall till och med kunna slå sig ner en stund bland primadonnorna på denna lilla stenstol.

ronarcisserDenna sluttande plantering ger fantastiska möjligheter att kika på de vackra blommorna. Här är de planterade i långa sjok med den härligt gräddvita narcissen `Mount Hood´ närmast.

understellataPå de mer plana ytorna försöker jag tänka mer i områden. Här tex ses ett ”område” under den lilla stjärnmagnolian. Den har fått en matta av vitbrokig lungört under sig med narcissen `Thalia´som uppstickare. Jag tycker att de tidiga lökväxterna gör sig bäst om de liksom får upplevas i masseffekt, dvs det är bättre att sätta den alldeles för lilla mängd som man haft råd med ihop i en grupp istället för att sprida ut dem. Ihopträngda upplevs de som fler och ger ett lite maffigare intryck.

stamVi har en liten samling vårblommor i gräset under vårt stora bigarråträd. Glada narcisser friväxande i gräs är verkligen vackert och jag har ofta drömt om att skapa stora vårängar på detta viset. Tyvärr är det ganska svårt att upprätthålla om man inte har riktigt stora gräsytor där de nedvissnande bladen och halvklippt gräs inte irriterar senare under säsongen. Vår gräsklippare kommer inte åt ända in mot trädstammen så här passade det ganska bra med lite vildhet. Dessutom ser det hela ändå väldigt prydligt ut när gräset klipps runt om.

vyvästsläntenDe nya planteringarna som skall göras i vår hamnar inte lika exponerat ut med gången som de nuvarande och det kommer inte bli lika många ”utställningsfickor” för tjusiga lökar eftersom de inte kommer att synas på samma sätt. Här blir det nog snarare ”områden” med tydliga grupper av både perenner och lökväxter. Det är också en otrolig hjälp när en helt tom yta skall erövras. Jag tänker mig områdena som tex ”Katsurahörnet”, ”utmed idegranshäcken”, ”under flädern” osv… På detta vis skapas ett lapptäcke med här och var återkommande lappar som tillsammans bildar en spännande helhet. I alla fall i mina tankar…/R

Färgfunderingar

rgörbukettGrå november, duggregn och till råga på allt en dunderförkylning! Jag söker tröst i vårt bildarkiv mellan snytningar och nysningar och drömmer mig bort till färggladare tider. Medan jag tittar runt på sommarens överdåd av färg kan jag inte låta bli att fundera lite över detta ämne.

rosternäraJag har alltid älskat färg. Färg gör mig glad och inspirerad och jag antar att det är därför som jag har så svårt för våra långa, färglösa vintrar här i norden… Något som jag insett mer nyligen är att jag inte är särskilt förtjust i enfärgade trädgårdar eller trädgårdsrum där bara en färg skall återkomma i allt. Jag har verkligen kämpat mot denna insikt, men varje gång som jag försökt skapa ett enfärgat trädgårdsrum eller hörn så slutar det bara med att jag hittar en tjusig färgkombination att matcha den med.

vybuxRosa jättevallmo, Papaver orientale `Coral reef´ och `Princess Victoria Louise´ värmer upp den annars lite svala färgskalan.

Det är ju verkligen ingen idé att jobba mot sig själv så jag släpper helt enkelt den enfärgade tanken nu (men vem vet, kanske gör den comeback någon annan gång…) och försöker istället se vad färgpaletten kan ge om man blandar.

rostervynorrFärgexplosion på Rosenterrassen i slutet på juni.

pionivasVarför bara använda vitt när tex ljust rosa ger ett helt annat djup till det vita?

För mig är det alltid som att sätta ihop en bukett. Färg, form, storlek och yta samspelar med varandra och om man lyckas uppstår ett vackert möte. Möjligheterna är ju oändliga! Varför bara hålla sig till en färg när det finns så många kombinationer och varianter!

vyroster

Här lockade den vinröda, bollformade pionen fram längtan efter en blå, vertikal riddarsporre.

Kanske tror man att det lätt blir rörigt om man blandar. Givetvis är detta alltid en risk, men det är också ett sätt att jobba med sin trädgård. Jag vet inte hur många gånger vi har gjort om och gjort om i den här trädgården. Hoppfullt planterar man en noga uttänkt kombination bara för att några månader senare inse att det inte fungerade alls. Detta låter kanske deprimerande men oftast inser man i samma veva någonting annat, effekten man väntade sig uteblev och istället öppnade sig möjligheten till en annan färgkombination med något som kanske redan fanns på platsen osv…

mossrosI den här vyn mötte det vinröda, i form av rosen `Nuits de Young´, en helt annan kombination i det silvriga hos havtorn.

Kanske är det detta som menas med den lite slitna frasen att en trädgård aldrig blir riktigt färdig. Och varför skulle den bli det? Trädgården är något som är menat att fylla dit liv med mening, skaparlust och glädje, då kan den ju inte bara bli ”färdig”. Naturligtvis måste trädgårdens ”ramar” färdigställas, men innehållet är tänkt att vara dynamiskt och förändras tillsammans med dig.

primulaKandelaberviva, Primula bullesiana, är verkligen en växt som passar mig. Den varierar i alla pastellskalans färger och nya färgmöten uppstår hela tiden!

pionNär jag äntligen hittat en ros, `Königin von Dänemark, och en pion, `Sarah Bernhardt, som matchar varandra perfekt i färg inser jag att en kontrast behövs. Mörkblå riddarsporre räddar ännu en gång situationen!

aklejor

Att jobba med mer än en färg öppnar också för möjligheten att låta trädgården själv vara med och designa. Spontana frösådder, uppkomsten av en helt ny akleja, vallmo eller digitalis kan leda till nya, spännande färg- och formmöten. En lite vild, romantisk trädgårdsdesign där du och trädgården jobbar tillsammans! /R

 

Novemberlängtan

rosenterrassenNär man står i det ilskna, bitande novemberregnet med grus och jord upp till öronen, med en tung fyllhacka i näven, grävandes ett till synes oändligt långt dräneringsdike kan det någon gång hända att frågan ”VARFÖR?” dyker upp i huvudet. Ryggen ömmar och stövlarna behöver tömmas på vassa stenar. Lutandes mot spaden drömmer jag mig tillbaks till Rosenterrassen en stilla morgon i juni. Plötsligt är all smuts och värk borta! Med ny energi sträcker jag på ryggen och svarar mig själv med ljudlig stämma: DÄRFÖR! Sedan är det bara att fortsätta gräva…. /S

Plantering och delning

sgräverPlanterandet fortsätter i det milda novembervädret. En ny liten rabatt har blivit till utmed husväggen till vår nya utbyggnad.

ikrukorHär är nämligen en alldeles tom husvägg som bara ropar efter att bli inklädd med växter! Inspirerade av vår Englandsresa blir det ett lingonoxbär, Cotoneaster horizontalis, längst till vänster som skall spaljéras mot väggen och längst till höger står en helt ny bekantskap, en Styrax jap. `Fragrant Fountain´. Styraxen skall tydligen bli ett litet hängigt träd med doftande vita blommor som vi tänkte spaljéra upp mot väggen även den. Mellan dem hamnar en liten idegran, Taxus baccata, som skall formklippas på sikt.

färdigtRabatten kantas av kalksten och som marktäckare delade vi lite myskmadra, vintergröna och praktnäva. Dessutom fick vi lite tulpaner över som nog kommer att göra sig fint mot den vita väggen till våren.

färdigt2Uja, så ynkligt! Hoppas de växer på sig fort! Men det är i alla fall skönt att ha fått in något grönskande mot denna vägg.

somiscanthusPlanterandet fortsätter även på ytan bakom den stora Buxbomsrabatten. Jag berättade i tidigare inlägg om att denna plantering proppats med tulpanlökar samt med fingerborgsblommor, aklejor, trädgårdsnattviol, nävor och astrar. För att ytterligare öka på sensommarfägringen delade vi några av våra japanska gräs också som jag tror kommer att göra sig fint här.

delamiscanthusHär kan man inte vara finkänslig, rotklumpen är stenhård! När regnet började dugga senare den kvällen kändes det verkligen skönt att veta att alla tulpanlökar och alla våra nyförvärv hade kommit i jorden med nydelade perenner ordentligt planterade kring fötterna. Nu har vi verkligen anledning att drömma om våren! /R

 

 

Pergolapyssel

rklipperUnder den gångna säsongen har vi blivit medvetna om ett bokstavligt talat växande problem i vår Pergola. När våra blåregn och vår klätterros nu äntligen etablerat sig efter flera år finns det inte längre någon plats kvar att klättra på! Klematisen `Summer Snow´ har nämligen klätt in hela pergolan i lager på lager av långa lianer och effektivt knött undan de andra växterna.

wisteriaibigBlåregnet som inte direkt heller är någon blyg liten viol när den väl etablerat sig såg ingen annan utväg än att fly upp i närmaste träd! Så här kan vi inte ha det!

riwisteriaKlematis `Summer Snow´ är verkligen en storfavorit med sina snövita små blomstjärnor och sin frodiga växtkraft, men ibland måste man välja! Vår ursprungliga tanke var en ganska luftig pergola med en lätt, grön skugga, vars tak om försommaren dignar av doftande blåregnsklasar. Den mörkgröna klematis-grottan som Pergolan var i somras är ganska långt ifrån den visionen… Klematisen måste alltså flyttas för att ge plats åt blåregn och ros! En mer än trasslig uppgift!

fårnätEfter många timmars nystande, klippande och slitande blev Pergolans grundstomme synlig igen. Innan blåregnens lianer binds upp över taket passade jag på att fästa lite mer fårnät mellan träreglarna för att ge mer att klättra på.

ripergolaOj, himlen går att se genom taket igen! Nu skall rosen `Flammentanz´ också få mer luft och ljus. När de gigantiska nystanen med klematislianer väl kånkats bort till komposten var det dags för själva plantan. Efter lite slit med spaden lyckades vi tillsammans få upp klematisen med en hel del finrötter kvar. Nu har den fått ett nytt hem utmed staketet i Äppelträdgården där den kan få rumla runt som den vill! Hoppas den klarar flytten! /R